Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. kap. I kanot genom chimaneindianernas land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade mer än 1,200 själar. Det var det sämsta folket bland
alla indianerna i dessa trakter, säger fader Altamirano,[1] som
skrivit om dessa missioners historia. Chimaneindianerna
däremot synas jesuiterna aldrig ha haft under sitt välde.
I Cuba lyckas jag förvärva av en där boende
tacanaindianska från Tumupasa den här avbildade egendomliga
flätstolen (bild 108). Samma teknik känner jag från
följande stammar i Bolivia, chimane, mosetene och leco. I
de samlingar, löjtnant Liljewalch skänkt till Göteborgs
museum, finnes även en liknande flätstol från karaiberna
i British Guiana. Hos chimane sökte jag förvärva en
dylik men förgäves. Det var absolut omöjligt att få dem
att avyttra ett halvfärdigt arbete.
Cirka fyra kilometer från Cuba besöker jag en
skogsdunge. Denna har varit bebodd. Såväl skogsdungen som
framför allt hela slätten omkring denna är full av
vallformigt byggda vägar samt av diken och breda gravar.
Dessa har man tydligen grävt för att kunna odla den
sumpiga slätten. Ibland löpa talrika parallella diken ut
från en bred grav (bild 109). Gravarna äro ända till 4 m.
breda, dikena 1 à 2 m. eller mindre. Liknande
»terra-plenes», som de här kallas, ha i dessa trakter en
utomordentligt stor utbredning, isynnerhet mellan San Borga och
San Ignacio.
Numera bryr man sig ej om att odla dessa slätter,
dels därför, att det är för arbetsamt, dels därför, att det
bleve alltför dyrbart att inhägna odlingarna och skydda
dem mot boskapen. Dessutom behöver man ej numera
stora odlingar, ty dessa trakters befolkning har, sedan de
vita kommo hit, ofantligt minskats i antal.
När vi komma till San Borga, ha vi ännu sex
mulåsnor kvar, och dessa äro i ganska gott skick. Så länge
vi äro beridna, kunna vi alltid reda oss med få följeslagare.
Så snart vi börja uteslutande använda floderna, äro vi
tvungna att ha paddlare, och sådana är det alltid mycket
svårt att få. Min plan är därför att ännu en tid göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
