Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. kap. Maropa-indianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan präst var t. ex. den, som delade kyrkogården i C.
i två delar. Den ena kallade han himmelen, den andra
helvetet.
När en indian kom och skulle begrava sin mor,
frågade gudsmannen: »Vill du, hon skall ligga i himmelen
eller i helvetet?»
»I himmelen, käre fader,» sade naturligtvis indianen.
»Det är mycket dyrt,» sade prästen, och så fick
indianen betala sina fattiga slantar för att få sin mor begraven
i himmelen.
De onda andarna kalla reyesanos »isháuhua». De gå
omkring på vägarna. Särskilt hör man dem före påsken.
Man hör knarret av hjulen från oxvagnar, men de komma
inte fram. När någon håller på att dö, hör man, huru de
draga i hudarna, som ligga på golvet, huru de mala på
malskivan.
Bland reyesanos finnas även förhäxare. Åt en vit
gosse sade en gång en reyesano, att han inte skulle göra
sitt tarv, så att någon såg det. Någon illasinnad person
kunde få tag i, vad han gjort, och förhäxa honom. Ben
och tänder av den här på pampas ganska allmänna
manvargen[1] använda de som skydd mot onda andar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
