Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. kap. Från S:a Ana till La Loma. Malaria. Motgångar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan indianska i grann tipoy verkar som en glad
färgklick i all dysterhet. De indianer, vilka bo här jämte
talrika mestizer och vita, äro mojo, vilka äro besläktade
med chané, vilka indianer vi gjorde bekantskap med i
början av resan.
Till Trinidad hade jag låtit sända en evinrudemotor,
till vilken jag här köper en yuracárekanot, som kan lasta
ungefär 1 1/2 ton. Sedan jag kommit underfund med att
torrbatterierna i den fuktmättade tropikluften urladda sig
på några få dagar, och därför ofta måste förnyas, visar
den sig vara lätt att sköta. Vi ämna under den närmaste
tiden huvudsakligen befara floderna. Efter Bergs död inse
vi, att vi inte kunna få till stånd en ny mulåsnekaravan.
Det är omöjligt att här få en arriero, som vi kunna lita på.
I Trinidad söker jag upp prefekten, som är mycket
artig och lovar att göra allt för att ta reda på Bergs
mördare — vilket han sedan inte gjort.
I Trinidad är det svårt att få några följeslagare.
Jag hyr till slut en indian av en herr C. Den kostar
mig 90 bolivianer i månaden. Ägaren ger indianen 20
bolivianer, resten går i hans enen ficka. Det är en
trinitario, en mojoindian. I hans sällskap ämna vi besöka en
nygrundad mission bland dem av dessa indianer, som på
1880-talet på grund av sina husbönders grymheter drogo
sig tillbaka till urskogarnas frihet. Tyvärr komma vi
aldrig så långt. På vägen insjuknar först jag och sedan
min hustru i svår malaria, och vi måste vända till La
Loma, nära Trinidad, där vi gästa fru Roca, en ytterst
vänlig dam.
Min hustru är svårt sjuk. En dag, när hon reser sig
upp i hängmattan, förskräckt stirrande på något hemskt,
som hon ser i feberyrseln, och då hon inte mer känner
igen mig, förstår jag, att jag är nära att mista henne.
Vad jag i henne skulle förlora som vän, det blir min
ensak, vad jag skulle förlora som reskamrat, det säger jag
gärna åt Eder.
Här i La Loma erbjuder jag henne, att vi nu, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
