Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruksliv i Hedströmmens Bergslag på 1880-talet - I helg och söcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
hästar blevo i allmänhet för små och spinkiga att sätta för plog
eller droska. Men för ett lätt åkdon var det ett nöje att köra
dem.
Julen var som över allt en glädjens tid. Förberedelserna
härtill voro stora. Det slaktades och bakades i oändlighet. Var
och en skulle julafton ha en stor vetebulle, en saffranskrans
jämte en stor pepparkàkshare eller -tupp, vilket allt låg på ett
särskilt bord. Alla familjemedlemmarna voro likställda
därvidlag. Julklappsutdelningen tillgår nog olika i olika familjer. På
Uttersberg kommo, sedan té intagits vid sextiden och granen
tänts, två till julgubbar med utåtvända sjubbskinnspälsar klädda
jungfrur in i matsalen med klädkorgar, i vilka julklapparna lågo.
I salen voro samtliga, även tjänstepersonalen, samlade. För att
annonsera julgubbarnas ankomst ringdes i den stora klockan,
som användes att kalla samtliga till måltiderna. Det var ett dån
och ett väsen, som mången gång skrämde de yngsta telningarna
till gråt. Husfadern delade ut gåvorna, därvid uppläsande
eventuella verser. Sedan julklappsutdelningen slutat, paketen
öppnats samt matsalen blivit någotsånär fri från papper, läste min
mor en kort julbetraktelse, varefter supén intogs. Ganska tidigt
gick man till sängs, emedan man nästa morgon skulle till
julottan. Färden dit tog en timma. Som familjen var talrik, och
alla ville till julottan, blev det ofta nog ett litet slädparti om sex
till sju slädar. Egendomligt nog använde vi icke bloss vid denna
julottefärd i mörker. Ej heller kan jag erinra mig, att många
i socken kommo åkande med bloss, ehuru sådana på sina håll
dock användes i Bergslagen. Överallt, där man färdades fram,
lyste ljus i alla fönster. Vid Skinnskatteberg med dess många
byggnader mötte ett riktigt ljushav. Denna festliga anblick har
för alltid inpräglat sig i mitt minne. Kyrkan var rikt upplyst
men mycket kall. Man åhörde därför predikan väl inbonad i
tjocka pälsar, vilket tillät en stilla slummer utan att det märktes.
Vid tiotiden var man åter hemma. Juldagen tillbringades
i all stillhet. Annandagen var given jaktdag. Var väderleken
gynnsam, släpptes stövarna. Var det för kallt för hundarna att
kunna driva, som nog i de flesta fall var händelsen, reste man
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
