Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruksliv i Hedströmmens Bergslag på 1880-talet - I helg och söcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
på en häst. Efter en stunds skritt, föreslog han trav, vilken
också togs. Det blev vanskligt, ty Schön satt minst av allt på
sin häst. Så blev det skritt igen en längre stund, varefter Schön
nämnde, att han önskade galoppera, ty "enligt romanerna sitter
man då som i en gunga". A la bonheur, vi satte hästarna i galopp,
där han verkligen hade lättare hålla sig kvar på hästryggen än
i traven, men i alla fall var han ena stunden hos Evers och den
andra hos mig. Efter några minuter syntes Schön, som under
hela ridturen konverserat på franska, ha fått nog av sin gunga,
varför vi togo skritt och fortsatte därmed ända till hemmet.
Schön var den mest kallblodige karl, som jag sett i mitt liv.
Utan någon som helst nervositet och med den lugnaste min i
världen satt han, ehuru han aldrig förut ridit, upp i sadeln och
yttrade även i de mest prekära situationer icke ett ord eller
gjorde en åtbörd, vilken kunde tyda på, att han kände sig
obehagligt berörd.
Några dagar efteråt startade Evers och jag på vår ridtur
norrut. Vi lämnade Uttersberg tidigt en morgon samt kommo
fram till Fagersta lagom för att sätta oss till middagsbordet hos
den mycket urbane brukspatron Aspelin. Efter middagen
fortsatte vi till Spännarhyttan, där vi lågo över natten. Dagen
därpå redo vi till Avesta, där middag intogs hos brukspatron
Cornelius, som hade en större bjudning för släkt och vänner. Två
av sönerna Cornelius sadlade morgonen därpå sina hästar samt
redo med till H., där Evers och jag inviterade dem på middag.
Efter den spelades ett parti käglor, varefter herrarna
Cornelius befallde våra kägelresarpojkar att skrika och föra väsen
så mycket de orkade. Förvånade frågade vi efter orsaken, då
en av dem sade: "Det är endast för att få hit ordningens
upp-rätthållare, som gärna önskar sig ett glas punsch".
Mycket riktigt! Inom en kvart anlände han också. I lagens
namn förbjöd han det av pojkarna utförda larmet men icke den
av oss serverade punschen, som han under aftonens lopp lät sig
väl smaka. Vid elvatiden började det skymma, där vi sutto i en
berså i trädgården, dock icke mera än att den inbjudne med sina
Argus-ögon upptäckte i ingången till hotellets trädgård en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
