Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruksliv i Hedströmmens Bergslag på 1880-talet - Tjänstemän och tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
större satte bruksledningen upp hotell, där de ogifta och de, som
icke hade egna hushåll, fingo intaga sina måltider. Vid de
mindre bruken åto bokhållarna som ovan nämnts antingen hos
disponenten eller hos den gifta bruksförvaltaren. Det kunde ju
icke löna sig att sätta hushåll för ett par tjänstemän.
Måltidstimmarna på bruken voro på åttio-talet: frukost kl. 9
med smörgåsbord, varmrätt, mjölk och kaffe, middag kl. 2
med smörgåsbord, brännvin, två rätter mat, sön- och helgdagar
tre samt hemmabryggt svagdricka, kaffe med dopp kl. 5 — på
sommaren saft och vatten —, kvällsmål kl. 8 med smörgåsbord
och varmrätt. Omedelbart efter varje måltid bockade sig
bruksbokhållarna, tackade för maten samt försvunno, såframt de icke
blevo ombedda att stanna kvar. Det hände i regel på
sommarkvällarna, då det spelades crocket, kastades ring eller klot, lektes
springlekar eller slogs käglor, vilket var mycket omtyckt i
Bergslagen på denna tid. Kägelbanan vid Uttersberg låg nere
vid vattnet. Den var icke övertäckt, vilket gjorde, att själva
banan nästan för varje dag var olika. Det fordrades därför både
kraft och stor skicklighet att där prestera vackra slag. Nästan
aldrig spelades vid kägelslagningen om andra pengar än s. k.
resarpengar, vilka gingo till resar-smedspojkarna. Rätt så ofta
serverades då hemmabryggd punsch i en berså, varvid
bataljonerna honorerades med hurrarop och skålar.
Ett otvunget och glatt liv rådde. Sällan märktes någon
osämja bland bruksbokhållarna vid Uttersberg under de 20 år,
som jag vistades där. Det är någonting visst med
bergslagsfolket. Det har i allmänhet ett gladare lynne än andra, ser icke
så allvarligt på säker och ting som slättbon och lägger icke livets
motigheter så hårt på sinnet. Jag har endast glada och
angenäma minnen från samvaron med våra bruksherrar, av vilka ett
par ha blivit mina vänner för livet. Med glädje deltog man i
deras fester på kontoret, vilka nog ibland kunde antaga groteska
former.
Deras dryckesvaror voro konjak och punsch. Så länge
någonting fanns kvar, gjorde sig strupen påmind. Det kunde nog
hända, att det de dagarna, då färden ställdes till gästgivar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
