Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruksliv i Hedströmmens Bergslag på 1880-talet - Fiske och jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
som mest idkades. Österberg var outtröttlig, då det gällde
spårandet av det vilda. Han hittade i skogarna och var väl
förtrogen med alla dess pass. Fick man tillsägelse att stanna på ett
sådant, var det endast att stå kvar. Man kunde vara säker om
tillfälle till skott.
Gubben Österberg och jag voro mycket goda vänner. Vi
delade ljuvt och lett, både matsäckar och slaktsupar. När
jakttiden kom, gav Österberg katten i skogstjänsten. Nog ansågs
det, åtminstone på brukskontoret, att hans uppgifter på i skogen
utfört arbete många gånger voro diktade, men, som han var en
knivig karl, ljög han både med förstånd och omdöme. Fast kom
han aldrig.
Österberg var en reslig man med i rött stötande helskägg
och kortklippt mustasch. Blicken i ögat talade om skälmen. Han
var en mycket framstående skytt. Folket på bruket sade, att,
när gubben Österberg lade bössan till kinden, kunde man vara
säker, att villebrådet föll. Han begagnade sig av en
remington-bakladdare med en pipa. Bössan var mycket lätt och hängde i
en lång rem över ena axeln. Men blixtsnabbt for den till kinden,
då det skulle skjutas. I regel med gott resultat.
I min grönaste ungdom använde både skogvaktarna och jag
mynningsladdare. Då gällde det att tyst och hastigt ladda om,
när man skulle plocka ned en orr- eller tjäderkull, som slagit
till i ett träd. Men vid andjakterna blev det sämre resultat, ty
då gingo många änder fria — bössan hann ej bli omladdad.
Vad jag mest beundrade hos Österberg var hans stora
skicklighet att fälla en jösse i den mest buskiga terräng man
gärna kunde tänka sig. Sällan blev där en bom. Hans märkligaste
skott var dock under en älgjakt, då han med ett enda skott
fällde tre älgar. Tjuren och kon med kalv stodo så till, att kulan
tog dem alla tre på en gång. Fjuger han, så ljuger jag! Hans
vanliga trick var att slå vad med främlingar om att kunna
skjuta två svalor i ett skott. Han stod och måttade med bössan
till dess att en svalunge blev matad uppe i luften av sin mamma.
Pang gick skottet! Den enes död, den andres bröd.
Femriks-dalern vandrade gladeligen över till gubben Österbergs säker-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
