Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolliv i Örebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
I 7: i undervisade i latin lektor P. G. Lyth, som erhållit
lektoratet efter lektor Karlsson, då denne flyttade från Örebro.
Pojkarna tyckte om Lyth. Han var en god lärare med sinne och
intresse för sina elever. Han förstod att göra sina lektioner
intressanta. Man kände, att han ville ens bästa. Hans
undervisning stod på ett högre plan än Hedenskogs, vilken var alltför
pedantisk. Lyth älskade att tala. Kom han riktigt i gång, tog
det aldrig slut. Det var latinarens vältalighet, som flödade. Som
skolpojke satte jag högt värde på lektor Lyth, vilket icke sjönk
utan steg, då jag några år efteråt kom till Örebro som
gymnastiklärare.
Lyth hade vid sistnämnda tid en dotter, som var förlovad
med min vän, löjtnant Sylvan, i vars sällskap jag skjutit
rapphöns på Gotland. Sylvan hade fått plats vid folkhögskolan vid
Kävesta i Nerike samt ämnade gifta sig samtidigt som de
blivande svärföräldrarna skulle fira sitt silverbröllop. Dagen före
bröllopet inbjöd jag Lyth, den blivande mågen samt ett
bröllopsvittne, underlöjtnant, sedan framstående generalstabsofficer, till
supé hemma hos mig. Den slutade rätt sent. De båda
brudgummarna och jag höllo ideligen tal för varandra. Priset i
vältalighet togs naturligtvis av den gamle latinaren med den
blivande mågen som god andre på grund av hans sista på rim
framsagda anförande. Jag var fullkomligt distanserad.
Underlöjtnanten försökte fåfängt komma till ordet.
Vigseln försiggick i Lyths hem, varefter en tre rätters
lunch serverades. Jag var anmodad arrangera festen samt
bestämde förut tillsammans med värden, vilka tal, som skulle
hållas. Det blev överenskommet, att silverbrudgummen icke skulle
få tala vid lunchen, emedan han hade svårt att begränsa sig. I
egenskap av vice värd hälsade jag gästerna välkomna. Därefter
kom prästens tal för silverbrudparet, varvid han anslog en så
allvarlig ton, att alla damerna började gråta. Sedan talade han
för brudparet med samma resultat. Det började bli en tryckt
stämning, som dock räddades av dåvarande löjtnant Josef
Hedengren, vilken höll ett mycket humoristiskt anförande för
brudens släktingar. När Hedengren slutat, kom vaktmästaren till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
