Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolliv i Örebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
ren i Nerikes Allehanda Karl Malmrot. Han visade sig redan
som pojke ha stridshumör. När han någon kväll efter slutad
läsning ställde sina krafter till förfogande, fick motparten
givetvis smörj.
Malmrot förde ibland ett kraftigt språk i tidningen samt
fällde då och då mindre väl avvägda yttranden. Han var icke
god på militären. En gång var han onådig mot Livhusarerna
samt for ut mot Lewenhauptarna, vilka då hade icke mindre än
fem representanter på regementet. Han skrev om "dessa adelns
Petterssöner". Men det skulle han icke ha gjort, ty då den
äldsta av dem, ryttmästaren, greve Carl-Johan, på vägen till
Almby en gång mötte herr Malmrot, "född Pettersson", blev
det en sammanstötning. Ryktet förmäler, att livhusaren sade:
"Om herrn kan skriva, så kan jag linjera".
Greve Carl-Johan, som var en av dåtidens mest
framstående ryttare, blev emellertid förbigången vid majorsbefordran.
Vid en inspektion på Sannahed tyckte inspektören, att
Lewenhaupts skvadron vid en marsch-marsch ej framförts med
tillräcklig hastighet, varför han framkallade skvadronchefen,
delgav honom sin anmärkning samt frågade, om han icke kunde
rida fortare. Greve Carl-Johan förde fingrarna till mösskärmen
samt svarade: "Jo, om jag anstränger mig."
Både på eftermiddagarna och under rasterna utövades
sält-slagning. Den var vår huvudsakliga sport. Den höll i sig i
Örebro under många år. Skickligheten att slå vackra lyror samt
att med en hand — höger eller vänster -— fånga en boll var
bland många pojkar fenomenal. Det är verkligen ’skada, att ett
så trevligt spel nu tyckes ha sett sina bästa dagar. Fotbollen
började först mot slutet av min skoltid att bli populär.
Snöbollskrigen under tiominutersrasterna hörde till
ordningen för dagen, så länge det fanns en snösmula så stor att
man kunde krama en boll. Däri deltogo med liv och lust även
skolans högsta klasser. Alltid slutade det med stormningar,
brottningar och genomgående tvättningar, sedan den
obligatoriska snöbollkastningen pågått under några minuter. Bollarna
kramades hårda som is. En boll slungad av en äldre pojke gav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
