Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina Nilsson-olyckan den 18 september 1885
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOX
fick med sig några kraftiga karlar, vilka lyckades hålla den
påträngande massan från högen.
Nu gällde det att rädda de olyckliga. Jag erhöll ett par
frivilliga till hjälp. Vi började att taga dem från högens båda
yttre sidor oberoende av de i mitten liggandes böner.
Poliskonstapeln fick order att anskaffa folk, som buro de av oss
framdragna människorna till Karl XII :s torg, och lägga dem
där på gräsplanerna. De allra flesta i högen behövde hjälp för
att kunna taga sig därifrån. När den sista, som vi trodde, blivit
bortburen, genomletade jag för säkerhets skull kläderna, vilka
i en stor hög lågo kvar på gatan, samt fann då en äldre kvinna,
som föreföll död. Sjömannen och jag buro henne till en av
gräsplanerna vid torget, varest fullkomligt kaos rådde. Offren
för olyckan lågo där, omgivna av folk, som letade efter saknade
anhöriga och vänner. Med polisens tillhjälp fingo vi alla dessa
avlägsnade från gräsmattorna. Därefter vädjades till
allmänheten, som stod omkring att komma fram för att biträda med
bärandet av de förolyckade till Jakobs polisstation. Efter en
del svårigheter lyckades det. Så ordnades liktåget till stationen
med poliskonstapeln som ledare, varefter jag gick hem till mig.
Mina under den natten använda kläder voro så våta av
svett, att det tog två dygn, innan de hunno bli fullständigt
torra. Men kraftansträngningen och sinnesrörelsen hade ju
också varit stora under de tre timmar, det hemska dramat utspelats.
Det skrevs mycket i tidningarna om orsaken till olyckan.
Många ansågo, att ligisterna buro största skulden. Det sades,
att de med rep dragit genom folkmassan samt hänsynslöst trängt
sig fram. Hänsynslöshet såg jag, men inga rep. Största felet
låg nog hos polisen, som släppte in för många på platsen framför
Grand Hotell. Polisen hade bort förstå, att hela Stockholm
skulle gå ut denna ljusa sommarnatt med det härligaste
månsken för att höra sin frejdade landsmaninna. Enligt
meddelande voro 165 uniformerade poliskonstaplar jämte en del
detektiver utbeordrade, men de voro huvudsakligen utposterade på
de platser som sångerskan passerade från operan till hotellet.
Vad som bidrog till olyckan var givetvis ropet: "Nu bär det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
