Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volontärtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8
På Karlsborg åto vi kronans mat. Som den icke alltid
smakade så bra, förbättrades den för de allra flesta av oss med
från hemmen skickade matsäckar. Vi lågo fyra i varje
logement, varför det ansågs lämpligt, att var och en fick en
sändning i månaden. Man delade ljuvt och lett.
Om krigsskolan på Karlberg är så mycket skrivet, att jag
ej vill trötta en eventuell läsare med att berätta någonting
därom, då antagligen föga nytt kan komma från min penna. Jag
antecknar emellertid en historia och den blir om–mig själv.
Jag var en lördagskväll bjuden på bal till en familj, som
bodde i hörnhuset av Drottning- och Klarabergsgatan, således
helt nära centralstationen. Tåget till Karlberg gick kl. ii på
kvällen. Tio minuter före ii tog jag avsked av värdfolket samt
frågade värden, om porten — det var 3 tr. upp — var upplåst,
vilket han ’bejakade. Nedkommen fann jag emellertid porten
stängd, varför jag sprang upp samt -fick efter några minuter
med mig ned en jungfru, som låste upp. I språngmarsch
tillryggalade jag vägen till stationen för att vid framkomsten dit
finna biljettluckan stängd.
Jag skyndade ut på perrongen samt sprang upp på tåget.
Konduktören, som sett mig, kom genast fram och avfordrade
mig min biljett. Jag meddelade honom mitt missöde samt anhöll
att få lösa den vid framkomsten till Karlbergs station. Han
vägrade samt befallde mig lämna tåget, vilket jag förklarade
mig villig göra på det villkoret, att jag före hans signal till
tågavsändaren, som stod en 50 meter därifrån, skulle få tala med
denne. Konduktören accepterade villkoret, varför jag steg av
tåget. Men knappt var jag på marken, förrän han signalerade
"klart" till stinsen, som i sin tur gav signal till avgång åt
lokomotivföraren, vilken satte tåget i gång. Jag tänkte hoppa
upp på fotsteget, vilken tankegång konduktören tydligen avläste
i mitt ansikte, ty han ropade: "Hoppa icke upp på fotsteget,
det råder jag dig", varvid jag, som såg min räddning på annat
sätt, svarade: "Nej, det gör jag icke". I språngmarsch följde
jag tåget efter sista vagnen ett femtiotal meter samt hoppade
sedan upp och satte mig på dess buffert. Jag tryckte mig tätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
