Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetet och livet på mötesplatserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
hemortsrätt i mässen, blivit avlossad på andra ställen under en
onödigtvis betungande nöjesskatt.
Under de första åren på 90-talet, när officerskåren hade
eget hushåll, erhöll den officer, som skötte detsamma, till biträde
en underlöjtnant för att handhava spriträkenskaperna. Det var
ett ganska ansträngande göra, då uträkningarna måste äga rum
på fritid — i regel under middagsrasten. Ersättning för arbetet
utgick i form av ett stort och hederligt tack vid mötets slut.
Som ingen dag rann fram, utan att det även rann ur flaskorna,
blev ock middagsvilan därefter.
Det dracks som väl även i alla andra officersmässar i vårt
land mest punsch. Whiskyn hade knappast hunnit mer än
landstiga i Göteborg. Den, som ville ha någonting starkt i vattnet,
slog i av någon billigare konjak. En seidel öl efter middagen
satte förtäraren i en särskild klass.
Sedan långliga tider hade hos oss gemensam punsch
framdukats i samlingsrummet alla aftnar efter kvällsmåltiden, varvid
konsumenterna ingingo som betalande. För att kontrollera
punschdrickarna uppsatte biträdande vinofficeren på
dörrposten till punschrummet en lista med namnen på alla vid mötet
närvarande kamrater. Yngsta underlöjtnanten hade till uppgift
att på listan sätta en "kråka" för den, som deltog i samkvämet.
Han ägde för den skull skyldighet att ständigt uppehålla sig i
punschrummet, så länge någon fanns kvar där, samt även se
till, att det alltid fanns varor på bordet.
Det blev en högst ansträngande tjänst, då denne
underlöjtnant alltid måste vara länge uppe om nätterna. Dessutom fick
han många glas punsch extra, då han jämt skulle vara
närvarande och i regel också hjälpa till att slå i glasen. Det berättas
från denna tid om många knep och lustigheter för att få så
många ’kråkade" som möjligt.
Så småningom började man tycka, att sättet för kontrollen
var mindre lämpligt. Man bestämde då, att den, som icke
deltagit i samkvämet, själv skulle stryka sitt namn på listan, vilken
fick sitta kvar till dagen därpå. Men om någon av en eller
annan anledning varit frånvarande från mässen, kunde han ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
