Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetet och livet på mötesplatserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
namnsdagar jämte vadslagningar m. m. gjorde dock, att
vinlagret ej hann bli förlegat.
Matpriset var år 1900 — efter vad jag vill minnas —
kr. 2: 50 per dag. Utgifterna för punschrepartitionerna belöpte
sig på 90-talet till 50 à 80 öre per kväll för att stiga till kr.
i—i: 30 vid sekelskiftet.
I regel var det icke odelat angenämt att vara biträdande
vinofficer under min löjtnantstid. Särskilt var detta fallet, då
vederbörande skulle taga upp likviden. Många av de äldre
kamraterna grumsade vid betalningen. En och annan kunde t. o. m.
säga: "Det är icke möjligt, att jag, som nästan aldrig varit med
om kvällarna, kan vara skyldig så mycket. Här har löjtnanten
bestämt räknat fel." Man hade då ingenting annat att göra än
att låta den tvivlande gå igenom alla rekvisitionslapparna, då
han oftast föll till föga med ett: "Ja, visst ja, det var
födelsedagen, som jag glömt bort, och som gjort, att det blivit så dyrt."
Om födelsedagen kom olägligt för själva festföremålet, kom
den liksom även de under mötestiden inträffade namnsdagarna
i stället så mycket lämpligare för kamraterna. De började redan
i arla morgonstunden gratulera dagens hjälte med resultat, att
de blevo inbjudna till kolifej efter middagen. De närmast vid
middagsbordet sittande bjödos på vin och de andra sedan på
punsch och bål. Gustavsdagarna voro i regel storartade. Alla
Gustaver slogo sig nämligen ihop om en hej dundrande hippa,
där man högaktade dem och varandra till långt in på
småtimmarna.
Man kan ju tycka, att ett sådant liv skulle ha blivit rätt så
ruinerande, men så var det icke. Utgifterna belöpte sig i
genomsnitt till 5 kr. per dag. Det blev i regel ej så mycket fludium
som man skulle kunna tro — åtminstone icke efter 90-talets
ingång. På Sannahed var det nämligen många andra intressen,
som om kvällarna togo hand om huvud, armar och ben.
Omkring 1860 fanns det icke några sångare på regementet.
Det musikaliska inslag, för vilket Nerikes regemente sedan blev
så känt, hade då ännu icke kommit. Vid den tiden satt nog
Bacchus självsvåldig i högsätet i mässen. Den framstående bas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
