Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra grannar på Sannahed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
vakter med poster och patruller, som absolut fordrade terräng
utom exercisfältet, kom det första verkliga inslaget av
disharmoni mellan militären och dess grannar-markägarna. Från den
tidpunkten kan man räkna början till det "lilla kriget". Det
pågick, så länge som regementet låg kvar på Sannahed. Någon
fred slöts aldrig. Grannarna kunde icke lära sig förstå den där
finessen med fälttjänst och varför den skulle vara så
nödvändig, då den aldrig förut behövts.
På vissa regementen försökte man genom stora årligen
återkommande regementsfester, där glassalvskjutning ingick
som övningsmoment under hela aftonens lopp, höja de inbjudna
markägarnas taktiska kunskaper, vilket på vissa regementen
också lyckades. Men på Sannahed kom dock ingen sådan
undervisning till stånd, ehuru regementet långt ifrån saknade verkligt
dugliga lärarkrafter. För min del tror jag, att dessa taktiska
kurser hade varit nyttiga. Allt upplysningsarbete är ju
värdefullt.
Vill man vara rättvis, måste man också erkänna, att
markägarna många gånger hade anledning både till missnöje och
klagan över truppens framfart på deras ägor.
Under de första åren, då fältvaktstjänsten såsom ny skulle
inläras och därför förekom dagligen på programmet, såg man
alltför ofta i grannarnas trädgårdar bärätande dubbelposter och
i terrängen smygande patruller, vilka sistnämnda enligt
militärens uppfattning kröpo i dikena, men enligt markägarnas
sprungo i åkrarna. Man såg med olika ögon.
Vad skulle regementet göra, då det icke förfogade över
någon övningsterräng, hade alltför knappa medel för att betala
uppkomna markskador samt ideligen hörde höga vederbörandes
rop på bättre utbildningsresultat? Det måste bli otrevnad på
båda hållen. Övningar utom exercisfältet — även på ett tidigt
stadium av utbildningen — voro ju absolut nödvändiga.
Den gamle nerikesofficeren var fostrad till hövlighet mot
bonden. Han förgick sig icke mot honom. Men det kom
främlingar från andra regementen. De hade mången gång en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
