Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om klädedräkt och puts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Kom så längre fram på morgonpasset en kall nordanvind
svepande fram över Nerikesslätten eller ock ett strålande
solskensväder, var det ingalunda uteslutet, att regementet kunde få
göra ytterligare ett byxskifte under frukostrasten. Om någon
eller några kompanichefer tyckte, att det antingen var för varmt
eller för kallt, kunde han eller de göra en personlig, vördsam
anhållan hos beväringsbefälhavaren om byxbyte. Det ansågs
visserligen vara förestavat av välvilja och omtanke om truppen,
men dock tyda på majors feber.
Ja, det var ett oerhört byxbytande på den tiden! Den enda,
som egentligen aldrig hade någon olägenhet därav fore första
utryckningen, var den officer, som låg längst kvar i sängen om
morgnarna och aldrig klädde sig förrän byxordern kommit. Den
kunde ibland bekantgöras en kvart före själva utryckningen.
Att beväringens uniformer skulle vara borstade, säger sig
självt, men detta frossande i puts, denna blankpolering av
mässing synes på den tiden slagit väl mycket över. Ty nog var det
väl ändå galet, att en soldat skulle behöva ungefär en hel timma
för att hans persedlar skulle kunna få sig ett approbatur vid
uppställningen. Men så var det. Vid inspektioner fejades det
ofta flera timmar.
Och dessa gevärsrengöringar, då gevärsloppen skulle vara
alldeles blanka! Man höll på att rengöra geväret lika ofta två
som en timma, var gång man skjutit med det. Var det
underligt då, om en patrullkarl noga aktade sig för att skjuta ett löst
skott, då han visste, vilken tid och vilket arbete det skulle taga
honom att rengöra geväret och synnerligast därför att han
därtill ofta nog måste sätta till sin fritid.
Om all den tid, som då blivit nedlagd på puts, omsatts i
dagsverken, skulle man blivit förvånad över det erhållna
antalet. Men så var den tidens sed. De inspekterande sågo med
välbehag, att truppen var så putsad som möjligt, ej tänkande på
den myckna tid, som därigenom togs från själva
utbildningsarbetet.
I och med att inspektionen av truppens puts — och därmed
började alltid den inspekterande —, hade utfallit till höga veder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
