Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om klädedräkt och puts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
sin uniformskappa till civila plagg. Åt gästande civila vänner,
som icke hade ytterplagg, utlånades utan tvekan uniformskappor.
Till den då dubbelradiga uniformsrocken bars i regel
klockkedjan fullt synlig utanför knappraden. Armbandsklockan var
då ännu icke i bruk.
Om alla uniformsförändringar på den tiden, visserligen ej
stora, men ändå kostsamma, skulle kunna skrivas mycket. Den
galonerade kringlan på uniformsmössan togs exempelvis bort,
vilket egendomligt nog fördyrade mössan med ett par kronor.
På 8o-talet skulle ridbyxorna för att vara fullt moderna,
vara så trånga, att man nätt och jämt kunde komma i dem —
därav historien om löjtnantens ord till skräddaren vid
byxbe-ställningen: "Kom ihåg, att jag icke tar byxorna, om jag kan
få dem på mig". År 1921 skulle de vara så vida, att man av
ett par gott skulle kunna åstadkomma två par av tidigare modell.
Så snart den pressade civila byxen gjorde sitt inträde i
världen, följde den militära med, vilket givetvis medförde
kostnader och arbete för kompanierna, som nu ha hand om
persedlarna. Tänk om man på 80-talet, då regementsintendenterna
skötte hela beklädnadsförrådet, skulle till dem och de självsäkre
förrådsförvaltarna ha uttalat önskemål om pressade byxor,
endast för att beväringen skulle bli litet mera chic!
Lyxen har tilltagit hos de värnpliktiga och avtagit hos
officerarna. Medan förr i tiden en officer ansåg det vara under sin
värdighet att använda ett uniformsplagg, på vilket satt en lapp,
ser man numera officerare rätt så ofta ha klädespersedlar, som
besökt skräddaren mer än en gång, utan att officerens anseende
därför lider.
Om den gråa uniformen har skrivits tillräckligt
fördömande för att jag här skulle behöva spilla många ord på den. Säkert
är, att den gamla mörka uniformsrocken med sina skurade
blanka knappar, fastän sliten och nött, ändå satte en viss stramare
prägel på bäraren, jämförd med den gråa, vilken efter några
månaders begagnande får ett mindre respektabelt utseende. En
mörkblå uniformsrock besegrar i öppen, ärlig envig två gråa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
