Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra indelningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
för tältet och väntade på att knäppa igen tältduken, om icke
kalfaktorn, ehuru man bett honom gå och lägga sig! Blev det
fråga om förläggning, skyndade sig kalfaktorn i förväg samt
lade utan vidare beslag på det bästa rummet i hela byn. Han
försvarade det med näbbar och klor, mot vilken det än vara
månde. På ägarens invändningar, att han ej önskade
inkvartering, fäste kalfaktorn intet som helst avseende. I en
handvändning voro alla ens tillhörigheter uppackade och ordentligt
framlagda samt köket ordnat för att bereda middagsmålet.
Vi lågo en gång några officerare två nätter å rad i samma
gård och hade inga ingredienser till sista dagens middagsmål,
vilket min mycket beprövade kalfaktor Rynning, Edsbergs
kompani, en ingalunda buskablyger karl, visste. Han delgav mig
sina bekymmer, varvid jag pekade på en höna, som skrockande
gick utanför fönstret till mitt rum. Men Rynning svarade:
"Den där, löjtnant, har jag redan försökt få köpa, men kärn’ga
vill icke sälja en enda höna."
Om en stund blev jag vittne till en patrullstrid i gårdens
omedelbara närhet samt fick kort därefter se Rynning störta
gråtande in i köket med en död höna i handen. Till bondhustrun
meddelade Rynning, att en fientlig patrull plötsligt anryckt samt
att under tillbakadrivandet av fienden en av hönorna "kommit
i olöcka för bajonetten och vurta dö".
En annan av mina kalfaktorer, Salvén, som var jägare,
hade i sin vård under en vinter två mig tillhöriga jakttaxar.
Han erhöll en kväll i maj månad per telefon order om att
följande morgon kl. 6 vara hos mig i Örebro med taxarna, emedan
jag skulle genomleta ett par rävgryt. Redan kl. 5 på morgonen
ringde det på min dörr. Då jag öppnade, stod Salvén där med
taxarna. På min fråga huru mycket jag skulle betala för
skjutsen in till staden, svarade han: "Jag gick in till sta’n, ty
löjtnanten får nog i dag betala för skjutsar ändå, tänker jag".
Avståndet från hans hem till staden var tre mil. Den gången fick
Salvén vid frukosten oömt och utan vittnen handskas med
brännvinsflaskan, vilket han också gjorde som en hel karl.
I sådana kalfaktorer hade man en vän för livet. Att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
