Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter i Örebro (omkring 1900)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igi
Det var även en annan artist i sta’n, som jag var med om
att upptäcka, fast på annat sätt. Några kamrater och jag sutto
en kväll på kaféet å hotellet tillsammans med nuvarande
operachefen Forsell, vilken gav konsert i staden. På kaféet spelade
som vanligt en liten orkester. Utan vidare vinkade Forsell fram
till vårt bord en man i orkestern efter att ha nickat bekant till
honom ett par gånger. Han kom fram till bordet samt ombads
av Forsell efter presentation att slå sig ned, vilket ej mycket
tilltalade oss, lätt att förstå efter den tidens sätt att se saker och
ting. Då han gått tillbaka till orkestern, sade Forsell till oss:
"Jag spår den mannen en stor framtid, ty han har en storartad
röstbegåvning". Forsell fick rätt, ty mannen var den senare
framstående operasångaren Oskàr, vilken vid den tiden måste
tjäna sitt uppehälle som medlem i Örebro hotells
schweizeri-orkester.
Hindersmässan i Örebro var för stamkunderna på Örebro
hotell mycket otrevlig. Matsal och kafé voro under två dagar
från tidigt på morgonen intill sena kvällen befolkade av
marknadsbesökande. Där var ett liv, väsen, spring, knackande på
glas och i bord samt skrik över alla gränser. Vi,
officersstamkunder, brukade då rymma fältet samt intogo våra middagar
hos vänner och bekanta, marknadsdagen traditionellt hos
stadsläkaren Oskar Waldemar Sundelius, f. d. stamkund på hotellet.
Han var en ytterst vänsäll och sympatisk man.
Men ibland hände det nog, att man gick till hotéllkaféet för
att se på marknadslivet. Vid ett av dessa tillfällen inkom en
kväll den kände bassångaren, läroverksadjunkten H., som varit
med som första bas i Arpis sångkör på sångarfärden till Paris
1867. H., som ville njuta av musikkapellets prestationer, kunde
icke höra mycket av musiken på grund av larmet i salen. Han
blev argare och argare ju längre det led. Till sist skrek han vid
en tillfällig paus i larmet med sina lungors fullaste kraft, så att
det hördes över hela kaféet: "Håll tyst, marknadsbassar!" Men
det skulle han aldrig ha gjort. "Marknadsbassarna" reste sig
nämligen som en man och kastade ut den något överförfriskade
adjunkten, vilken icke en gång hann betala sin förtäring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
