Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livilkas trohet, pålitlighet och pligtkänsla de i sin ungdom
så många gånger beundrat och hvilka de då må hända kunde
jemföra med andra lands ypperste krigare. Men vi kunna icke
derför lemna ur sigte vårt första kraf på en god härordning,
som är att hon — utan att landets tillgångar öfverskridas —
skall i sig kunna upptaga landets största möjliga
försvars-kraft, och en sådan härordning kan, enligt min bestämda
öfvertygelse, icke grundas på detta slag af stamsystem. En
stamstyrka af 139,000 man skulle endast i årslön för soldaterne i
ledet kräfva/4 millioner kronor, om det vore tänkbart att ens
för penningar kunna uppsätta en så stor styrka. Inga öfvade
ersättningstrupper funnes, ingen öfvad landstorm.
Försvarskraften vore uteslutande inskränkt till dessa 139,000 man.
Men det tjenar till intet att orda om fördelar och olägenheter
med någonting, som i sig sjelf innebär en sådan orimlighet!
Till följd af de stora kostnader, som ett dylikt
stamsystem skulle medföra, är dess tillämpning i vårt land
omöjlig. Ett litet och mindre rikt folk som vårt kan, hvad
intelligens, arbete och ihärdighet vidkommer, täfla med sina
rikare grannar och mången gång lyckas, men icke med
penningar. I en täflan mellan ryska rubler och svenska kronor
skola alltid de förra få öfvervigten — och, då våra mäktige
grannar icke ha råd att aflöna sina krigare, utan
nödgas vädja till lagen, kunna väl vi—trots vår »oerhörda
materiela utveckling» — göra det?
Eedan år 1812, då den allmänna beväringen infördes,
insågo våra riksstånd att vi icke kunde,, i samma mån
som krigets kraf ökades, utveckla våra försvarskrafter på
»den gamla grunden». Det qvalitativa värdet ingick
likväl då mindre än nu i fråga om landets försvarskraft —
det var nog om endast stamhären utgjordes af utbildade
soldater. Frågan gälde då endast att, i stället för det
kompletteringsmanskap, som rotehållarne dit tills varit skyldige att
uppställa i krigstid och hvarifrån de först 1812 befriades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
