Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de icke allenast i striden kunna väl sköta sig sjelfve mot
fienden, utan äfven kunna uppväcka de slumrande
soldategenskaperna hos de oöfvade reservkarlar, som stäldes vid
deras sida. På detta sätt uppkom hos oss det andra
slaget af stamsystem. Stammen skulle nämligen icke längre
strida för sig sjelf, utan i stället utgöras af ett antal länge
tjenande soldater, hvilka skulle vara ledare för det oöfvade
reservmanskap, som jemte honom skulle fylla kadern.
Första gången som detta slags stamsystem namnes
såsom varande grundvalen för vår härordning, är, så vidt jag
vet, den 9 November 1847 i det af chefen för Landtförsvars
Departementet afgifna betänkande, som finnes bilagdt
protokollet för landtförsvarsärenden af samma dag. Stam och
beväring i denna nya mening, vardt nu ett allt mer jäft
talesätt. Förhållandet mellan dessa båda faktorer uträknades
på siffran. Eeceptet ljöd i den Pro Memoria, som skulle
utgöra ledningen för 1859 års beväringskomité: 55
stamsoldaoch 45 »beväringar» på 100 man. De förre skulle
användas i första ledet, de senare i det andra. — Man lefde ännu
under kolonnernas och de slätborrade gevärens tidehvarf!
Men under det man ville tillgodogöra sig denna
upptäckt och efter ofvan nämda recept tillaga en härordning,
förflöto nära tjugu år. Danska kriget 1864 och den
förödmjukelse, som detta krig blef för vårt folk, hör till denna
tidrymd! Dessa försök strandade emellertid med 1865 års
härordningsförslag. Märkliga ting hade redan då sports från
främmande slagfält och rubbadt de gamla grundsatserna.
Kolonnen hade måst lemna rum för skyttelinien, hette det,
det slutna bajonettanfallet för eldstriden. Det gafs i striden
icke mer något första eller andra led. Alla voro lika nära
att skjuta och måste lika väl kunna taga skydd af marken.
Det fanns ej längre grannens armbåge och befälets
kommandoord, som kunde drifva fram den ouppmärksamme eller fege i
bajonettanfallet. Spridde öfver en vidsträckt terräng, måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
