Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
ske historieskrifvaren Herodotus berättar, att Homerus
och Hesiodus skapat åt Grekerna deras Gudar; derige-
nom erinrar äfven han om konstens kall på en sådan
tid. De fornnordiska poesierna erbjuda motsvarande be-
vis derpå i de sublima skildringar af sångens makt, som
hos olika nationer här och hvar möta oss. Äfven vi kän-
na från våra egna fornepiska sånger, att då Wäinämöi-
nen slog de första slagen på sin Kantele och sången flö-
dade öfver hans läppar, spordes dess trollmakt lika öf-
ver den döda, som öfver den lefvande naturen: till och
med Gudarne hastade till den åldrige sångarn, för att
lyssna till hans runor. Så högt satte folken sjelfva poe-
sin på denna tid. I hennes sköte nedlade de sina haltri-
kaste inre åskådningar och föreställningar; hon var ett
archiv för hela deras vetande, för deras minnen af hug-
stora fäder, för hvad de kände inom sitt husliga hf, i
glädje och sorg, från brudbädden till grafven. Den kri-
giska nationen besjöng strider och vapen, den fredliga,
hjertats inre verld och kärlekens välde. TI sådana tide-
hvarf diktades äfven dessa storartade, åldriga diktverk,
” som sedan genom sekler fortplantat sig i nationernas
minne, från slägte till slägte, och hvari en hel fornverld,
med all sin mythiska visdom, med sina theogoniska och
kosmogoniska sagor, med sin underfulla och bragdrika
verklighet, träder i dagen.
Man kan taga för afgjordt, att de nationer, som ej
åt en efterverld lemnat i arf någon rikare skatt forn-
sånger, varit halfråa, barbariska folkslag, hvilkas verk-
lighet ej förmått utbilda sig till något sjelfständigt,
egendomligt lif, och hvilkas fejder och öden varit obe-
tydliga och öfvergående. Ty hade de förmått i verklig-
heten gestalta en nationel verld, hade den ätven, af-
speglad i dikten och buren på dess vingar, fortlefvat.
Jemförelsevis få äro deremot de nationer, som förmått
utveckla sitt nationela lif till ett sådant djup och om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
