Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- - 141
bloden ur den väldige manhens ben; och han sökte få-
fängt hämma dess flöde genonr besvärjelser, ty han sak-
nade några nödvändiga ord. Gård ut och gård in för
ban, i hopp att finna en trollkarl, som förmådde läka så-
ret; då han slutligen påträffade en gammal gråhårsman,
hvilken kallade detta en småsak, och skrytsamt omtalade,
huru han betvingat strida forsar, skiljt fjärdar från fjär-
dar, och förenat näs med näs blott genom de heliga ur-
sprungsordens kraft. Mannen häpnade emellertid öfver
det ymniga blodflödet; och då ban skulle börja sin be-
svärjelsesång, fann han sig hafva glömt Jjärnets ursprung,
det allra nödvändigaste, då man ville läka ett sår. Lyck-
ligtvis erinrade sig W. det bristande; och begge för-
drefvo så, gemensamt, plågorna till Plågobacken, för att
der ha stenar att värka. Derefter fortsatte W. åter sin
färd, sjungande förderf åt Lappen, som förorsakat ho-
nom alla dessa motgångar. Småningom nalkades han
nu Waäinöläs lunder och Kalewalas moar. Men på vä-
gen frambragte han genom sång en stor gran, hög så
att den sträckte sina grenar bland molnen, med blommig
krona och gyllne grenar; samt lät Månen sätta sig i dess
topp, och Karlavagnen på dess qvistar. Bittert sörjde han
äfven, då han besinnade, huru han för att rädda eget
hif, lofvat bort sin broder; och ’med nedsänkt hufvud
nådde han hemmet. Der mötte honom lIlmarinen, och
frågade, hvarför han var så bedröfvad; men W: gaf blott
undvikande svar, och sökte genom en beskrifning af den
fagra Pohjola-jungfrun förmå honom att sjelfmant fara till -
Pohjola, för att smida Sampo, och vinna flickan i lön. Il-’
marinen anade dock sanna förhållandet, och bedyrade, att
han så länge han lefde ej skulle skåda Pohjas stugor.
Men för W. var hans ’ord Heligt, och han kunde ej
bryta ett engång gifvet löfte; han tog derföre sin till-
flykt till en list. Han narrade brodren upp i den gyllne
granen, för att från dess grenar nedhämta Månen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
