Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
dren gjorde af alla de faror, som skulle möta honom
på vägen, förmådde lika litet ändra hans beslut. Han
fattade sitt svärd, stötte det i ungdomligt öfvermod med
spetsen emot golfvet: det böjde sig i hans hand såsom
häggens friska krona eller som den unga enen; han fat-
tade sin båge och sade: »den hölle jag för en hjelte,
som förmådde spänna denna.» "Många äfventyr mötte
honom, enligt hvad "hans moder förutsagt. Med en eld-
örn mäste han kämpa, en eldsjö måste han vandra öf-
ver ; och slutligen vid sjelfva Pohjola måste han genom-
bryta ett gärde, omviradt med etterormar, hvars port
bevakades af björnar och ulfvar. Men intet förmådde
uppehålla honom; och till allas häpnad inträdde han i
. Pohja-stugan med orden: . |
»Präktig är den bjudne gästen,
Präktigare den objudne.»
Den öfverråskade värdinnan låtsade önska, att han kom-
mit en dag tidigare, samt föregaf att förplägningen re-
dan var förtärd, men L. befallte trottsigt, att en ny
oxe skulle slagtas och nytt öl bryggas. Då förplägnin-
gen icke dess mindre förblef usel, begärde han slutligen,
föraktligt ök, emot betalning. Detta var mer än Pohjola-’
värden kunde fördraga. Han sökte först genom trollkon-
ster förgöra L., och då detta ej lyckades, uppmanade
han honom att » mäta klinga» med sig. »Väl är min
klinga bruten emot hufvudskålar, svarade L., dock ’ bju-
der mig sinnet att strida, om ej förtäringen blir bättre.»
Kämparne trädde ut, ställde sig hvardera på en kohud,
och började utdela hugg. MNvärdet blixtrade i den unge.
L:s hand, och -Pohjolavärdens hufvud föll. På gården
stodo en mängd stolpar, öfverst besatta med hufvuden
af kämpar, som Lapparne förut öfvervunnit och nedgjort;
på en af dem, som ännu stod tom, uppsatte L. Pohjolai-
nens eget hufvud, såsom ett evärdligt segertecken:x
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
