- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / I /
186

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

alla frågade hvar i sin fur, hvarför hon fällde tårar,
men hon svarade dem blott att hon tappat några smycken,
tills hon slutligen träffade sin moder, i hvars sköte hon
nedlade sin sorg. Modren sökte trösta henne och bad
henne kläda sig i högtidskläder; men flickan sade sig
hellre gå i hafvet för att bli »sikens syster,» än hon ville
bli ett stöd för den åldriga gubben. Och hennes ord
voro icke betydelselösa. Hon gick i boden, klädde på
sig det prydligaste hon ägde, samt försvann i hafvets
djup. Efter några dagar gick modren till boden för att
besöka sin dotter, och fann henne borta. Anande hvart
hon försvunnit, utbröt hon i en tröstlös klagan. Hen-
nes tårar runno strida, och af dem bildade sig trenne
elfvar, i hvarje elf höjde sig trenne klippor, : invid kan-
ten af hvar klippa växte trenne björkar, och på björ-
karnas qvistar sutto trenne gökar;

En af dem gol kärlek, kärlek,

Åt den kärlekslösa flickan ; ;
Glädje, glädje, gol den andra,
Åt den glädjelösa modren;
Fästman, fästman, gol den tredje
Åt den fästmanslösa flickan.

Men en dag for den gamle W. ut att fiska, och fick
dervid en fisk, hvarvid kopparspöet darrade och silf-
ver-refven hven, och som han, sedan han fått den i bå-
ten, med förundran. betraktade, utan att kunna igenkänna
hvad för ett slag af fisk den tillhörde. Han tog just
fram sin knif för att stycka den i bitar, då fisken spratt
till och åter hoppade i bafvet, och från fjerran våg hörde

han ljuda till sig:
s. »O du gubbe i din dårskap!
Du försted ej. att behålla |
- Wellamos vågsköljda jusgfru,
Vattnets allrayngsta dotter.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/1/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free