Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
vundsamhet hos allmogen, missbelåtenbet med sin ställ-.
ning, och misstroende till de bildades äfven renaste af-
sigter och sträfvanden är en naturlig följd häraf, och
detta missförhållande måste stegras i samma mån mas-
san af folket blir mera medveten af sitt värde och sin
rätt. Endast med svårighet kan denna låta öfvertyga
sig om deras nationella slägtskap som tala ett obegripligt
språk. Derföre är den Svenska bildningens lott i sjelf-
va verket tragisk, för sig sjelf betraktad, den nemligen
som inom vårt lands gränsor finnes, och det är derföre
icke underligt om från dess sida någon ovilja stundom
bryter ut emot den Finska. De Svenskt bildade måste,
om de vilja arbeta i det folks intresse som de dock
slutligen vilja kalla sitt eget, nemligen Finnarnes, med
detsamma arbeta på sin egen förherrskande nationalitets
undergång. De måste anse den Svenska bildningeéns
ställning vara den nedbrinnande lampans, efter hvilken
solens värmande strålar skola famna den längtande jor-
den som frusit under det kalla främmande skenet. Det :
slägte som nu för bildningens talan, måste med sjelfupp-
offrande glädje åskåda huru det undantränges af ett na-
tionaliseradt slägte, som bättre förstår hvad nationen
behöfver, hvad den saknar med tyst men ej dess mindre
tärande längtan. Är det någonsin nödvändigt att upp-
gifva individualitetens anspråk och förneka sig sjelf, så
är det i detta afseende. Men denna ställning är ock å
andra sidan tragiskt upplyftande. Det är en fröjd af
hög och sublim art, att uppoffrande förneka sina. egen-
beter och sin själs inre sympatier för sitt folks väl, det
folks af hvilket man njutit samhällsordningens frukter,
det som under seklers tröga lopp fuktat jorden med sin’
svett, för att uppbära ett fattigt samhälles välstånd; det
är en ljuf tillfredsställelse att veta sig åtminstone genom
försakelsen af sin subjectivitet i någon mån hafva åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
