Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
gen; han irrar fram ’ och tillbaka utan att komma längre,
ända tills dager gryr och förtrollningen vid tuppens an-
dra galande löser sig... Då finner sig vandraren alltid
stående på samma ställe, derifrån han började att leta
sig framåt.
Hoit och Ämarik").
Fåänner du lyktan i allfaders salar? Nyss har hon gått
till hvila, och der hon slocknat glänser ännu återskenet
på himmelen och redan drar sig ljusstrimman öfver åt
östern, der hon snart åter i sin fulla prakt skall hälsa
hela skapelsen. Känner du den hand, som emottar solen
och leder henne till ro, när hon fulländadt sitt lopp?
Känner du den hand, som åter tänder den slocknade och
låter henne ånyo begynna sin bana på himmelen ? Allfa-
der hade tvänne trogna tjenare af det slägte, åt hvilket
han förlänat evig ungdom, och när lyktan den första af-
tonen fullbordat sitt lopp, sade ban åt Ämarik: »åt din
vård, min dotter anförtror jag den sjunkande solen. Ut-
släck henne och far varligt med elden, att ingen skada
sker.» — Och åter, när tiden kom att det skulle blifva
morgon , sade han till Koit: »min son, din befattning
skall vara att tända lyktan och ställa henne i ordning
till ett nytt kretslopp.» — Troget utöfvade båda sina
pligter och ingen dag saknades lyktan på himmelens
hvalf, och när hon om vintern vandrar vid himmelens
rand, slocknar hon tidigare om aftonen och begynner
om morgonen sednare sitt lopp; och när hon om våren
väcker blommorna och fågelsången och under sommaren
äns
fämane
+) Förut tryckt i Helsingfors Tidningar för 1845, n. 49.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
