- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / III /
51

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51
Då man ön ej henne leckat,
Männer fem ännu ej friat,
Åtta än ej lyckats fånga.

Må i ring vid ring vi vandra.

IDå den ljofva sommara valkas,

. Kommer till de gamlas glädje, ”).
Hafvets stränder ala smälta,
Bäckarna sen börja sorla —

Då, ja då, vi få oss sånger, ”
Sjelfmant nalkas glada qväden. = ’”

flickar bära håret oflätadt och fritt fallande ner öfver skul-
drorna, men då de efter eget val och utan föräldrarnes vet-
skap trolofvat sig, och $i fästmannens närvaro derom under-
rättar dem, fattar modren flickan i håret och släpper henne
ej förr än fästmannen afklippt hennes långa lockar. Då bröl-
loppet gått för sig höljes hennes kufoud & en hvit glöja eller
hufvudhonad, hvilken hon sedan alltid bär. Ungefär samma
bruk återfinna vi hos de så kattade ”Jääskiläiset” i S:t An-
dree, Jiääskis och Ruokolaks socknar; före sin första natt-
vardsgång bära äfven deras flickor sitt hår alltid fritt ned-
hängande, och äfoen sedermera i kvardagslag ända tills de bli ’
gifta; blott vid inträffande helgdagar och då de annars äro
i söndagsdrägt, dela de sitt hår i tvänne med rödd band om-
lindade flätor hvilka liggas i hvarf öfver hjessan och i nac-
ken tillknytas med band, hvaraf ändarne falla ned på ryggen
och slutas t en brokig tofs. Då de trädt i äktenskap upp-
ligga de sitt hår på ett annat sätt och dölja det helt och
hållet under en hvit slöja, som i breda draperade veck faller
ner från hjessan vch vid midjan slutarien spets. -—

"+) Har afseende på den vanliga tron att de gamla dö om våren
förrän göken galar. I Finskan säges om en, hvilken man
tror snart skola dö: ei hän eniäi käkeå kukuta, han frågar &
mer göken om talet af sina återstående lefnadsår:.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/3/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free