Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na, såsom de ännu kallades. Den tredje var Hermans bror,
den nioårige Ludvig.
— Hör, Gotthard, sade Herman, medan de påskyndade
sina steg, jag tror att vi gjorde bättre, om vi försakade det
här nöjet. Tant Karolina skulle förgås av ångest, om hon
visste vad vi företogo oss.
— Huru skulle hon få veta det, svarade Gotthard. Jag
skall ensam springa upp på vår kammare, och möter jag nå-
gon, så säger jag att vi ännu kasta snöboll en stund. Vi bru-
kar ju aldrig komma hem så tidigt, och i afton blir det mån-
ljust.
— Det kan väl vara, menade Herman, men det är orätt,
och bäst är att vi bli hemma. Kom, Gotthard, kom, Ludvig,
gå vi upp och roa oss! Jag har ingen lust att vara ute i kväll.
— Gör hur du vill, svarade Gotthard bestämt, men sedan
jag beslutit något, så gör jag det, och du, Ludvig, skall följa
med.
— Ja, men Ludvig får icke följa med, det säger jag, åter-
tog Herman, det är min plikt att se efter honom, och...
—... alltid vill du styra mig, inföll Ludvig gråtande, lik-
som du vore en stor herre, fast du bara är på tolvte året. Jag
vill följa med Gotthard, och det skall jag! Mamma har sagt
att jag icke alls behöver lyda dig.
— Jag begär ingen lydnad av Ludvig, sade Herman mera
saktmodigt, men om mamma nu visste varom frågan vore,
så skulle hon ge mig rätt.
Medan de båda bröderna tvistade om det ifrågavarande
ämnet, hade Gotthard med några språng varit uppe på gos-
sarnas kammare och återkom nu med ett knyte på armen.
— Nå, hur blir det? ropade han emot dem. Vill ni vara med
eller icke? Jag har tagit med dina också, Herman, ifall du
vill ha dem. Har du lust, så kom... jag väntar icke en minut
längre! Och härmed satte han av utåt gatan i fullt språng,
i hack och häl åtföljd av Ludvig.
—• Då jag icke kan hindra honom, är det så gott att jag
följer efter dem! yttrade Herman för sig själv och hann
lagom ned till hamnen för att bevittna Gotthards första slag
på den spegelblanka isen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
