Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så låt oss med avdrag av resekostnaden och första kvartalets
hyra, dela kassan! Vid vår vanliga lottkastning föll turen
av den ekonomiska befattningen denna gång på dig, och
dagen före avresan lämnade våra fäder dig för oss vardera
300 riksdaler. Är du verkligen ledsen över besväret, så följa
vi mitt förslag. Ty vida bättre är det att hushålla var för
sig, än att beständigt råka i tvist om de lumpnaste småsaker.
Under Hermans korta tal satt Gotthard tillbakalutad i
soffan. Hans huvud vilade i händerna, och han förblev tyst
en lång stund. Slutligen reste han sig upp med en våldsam
rörelse. Han var alldeles blek, och hans anletsdrag hade ett
vilt och förvandlat utseende.
Häpen, med korslagda armar, stor Herman framför ho-
nom. Deras blickar möttes. Hastigt uppdrog då Gotthard
plånboken, kastade den på bordet och yttrade blott det enda
ordet: — Dela! Härefter sjönk han åter ned på soffan.
Med en orolig känsla tog Herman plånboken och öppnade
den långsamt. En tyngande stillhet härskade i rummet, och
väl tio gånger vände han de i en pappersbunt med snöre
hopslagna penningarna, innan han tog mod till sig att upp-
lösa den och räkna innehållet... Nu räknade han och räk-
nade om igen (utgifterna för resan voro antecknade på ett
bredvid liggande blad) ... det var ej svårt att utreda, att
det fattades något mer än 200 riksdaler.
— Gotthard, sade Herman i deltagande ton, du har haft
den olyckan att tappa en tämligen betydlig summa! Varför
har du icke nämnt det för mig? Han trädde fram till sin vän.
— Jag har icke tappat den! svarade Gotthard dovt.
—• Var har du då gjort av den? frågade Herman med
oförställd förvåning.
— Jag har givit bort den.
-— Givit bort så mycket pengar! Hur kan detta vara
möjligt?
— Så är det likväl... och jag har kastat det, som var av
oändligt högre värde än de iumpna pengarna: min sam-
vetsfrid. O, Herman, Herman! Nu veknade den kalla tonen
och han viskade — Heddas namn. I detta ögonblick låg han
i vännens armar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
