Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, min bror! Det vore ej grannlaga emot mina för-
äldrar, då jag skall bo hos dem och deras hus ligger vid
torget här strax bredvid, att då åka så gott som förbi och
sedan fara samma väg tillbaka igen. Det går icke an, Gott-
hard, så gärna jag än vill, men det skall icke dröja lång
stund, innan jag är hos er. Farväl!
Herman körde in på sin fars gård, och knappt hade han
kommit ur kärran, förrän Elfrida, smickrad av denna sin
styvsons uppmärksamhet, på nedersta trappsteget mottog
honom med öppna armar; och för Hermans enkla sinne syn-
tes denna hjärtlighet så naturlig, att han nära var färdig
att taga alltsamman för gott.
Dahl fröjdades av hela sitt hjärta vid anblicken av sonens
utbildade gestalt, det allvarliga, men likväl milda uttrycket i
hans anletsdrag, dock i synnerhet över hans manliga väsen,
på en gång stadgat och behagligt.
Ludvig var artig, ja uppmärksam, och biträdde tjänstak-
tigt vid uppbärandet av alla Hermans saker, vilka fördes
till de tvenne vackra och trevliga rum, styvmodern anordnat
åt honom och vilka hade samband med Ludvigs kammare.
Så snart man ätit middag, ty Herman anlände just vid
mattimmen, förde styvmodern honom själv upp till de nya
rummen. Ludvig var beordrad att följa med, och nu hade
Elfrida fått i sitt huvud, att hon borde låta det hela på-
minna om doktorns hus. Själv ville hon spela Karolinas roll
och förena de båda ynglingarna genom ömma ord och väl-
taliga tårar.
Men Herman märkte snart genom de hemliga vinkarna
till Ludvig, att det gällde ett teateruppträde och avbröt där-
för helt artigt: — Jag ber mamma vara övertygad om att
jag älskar Ludvig som en bror, och jag ger mitt löfte, att
göra allt vad jag förmår till förkovran av hans kunskaper
och till den goda utvecklingen av hans karaktär. Men nu
måste jag hasta till doktorns: jag längtar till mitt gamla,
kära hem.
Detta var alldeles icke efter Elfridas uträkning, men nå-
got var dock vunnet, ty på Hermans ord kunde man lita.
Med en önskan, att det nya hemmet måtte bliva honom en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
