Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter en timmes samtal om det, som för Gotthard ännu
icke var klart, gingo båda ynglingarna arm i arm till doktorns
hus. I salongen satt Hulda ensam. De ungdomsfriska sinnena
tycktes vara frånvarande, ty hon varken hörde eller såg de
inträdande. Hon satt djupt framåtböjd och över det vackra
huvudet hade hon dragit förklädet som en tät slöja.
— Vad betyder detta? yttrade Herman, och i tonens ut-
tiyck låg en nästan sträv ovilja. De mörka blixtarna i hans
öga träffade först Gotthard och föllo sedan på dörren till
kabinettet, varifrån han hörde sin tants röst, likväl icke nog
hög för att urskilja varom frågan var.
— Begriper du det där, Gotthard? Herman ryckte den
lyssnande vännen i armen och visade på Hulda. Skulle tant
av ovarsamhet hava fällt något yttrande, som... Herman
kunde icke sluta meningen. Men den mörka rodnaden på
hans kinder, den djupt rynkade pannan talade om den högsta
grad av förtrytelse och smärta.
— Tänk dig ej en sådan galenskap! svarade Gotthard
lugnande. Huru kan du tro att mamma ... Men stanna här ...
jag vill gå in ensam! Gotthard öppnade dörren till kabinettet,
och Herman nalkades Hulda.
— Vad har så bedrövat dig, Hulda? frågade han lugnt,
likväl under den häftigaste hjärtklappning.
— Sätt dig här hos mig, Herman, så skall jag berätta dig
det! svarade hon sakta. Och sedan han uppfyllt hennes ön-
skan, lutade hon sitt huvud mot hans arm och började:
— 1 går afton, då jag kom hem från en av mina bekanta,
träffade jag tant Dahl i tamburen. Hon såg så ovanligt glad
och vänlig ut, att jag bad henne hjälpa mig att klippa till en
morgonmössa, som jag vill sy åt mamma. ”Icke i afton, söta
du, jag har ej tid!” svarade hon. Och när jag då påminde
henne om att mammas födelsedag är om åtta dagar och att
jag behövde börja mössan genast.. . kan du tänka dig vad
hon sade?
— Nej, det förmår jag verkligen icke göra, min älskling!
— Jo, att mamma nu har helt annat än mössor och födel-
sedagar i sitt huvud ... ”Hon lär minsann icke komma att
stort tänka på de där småsakerna!” Jag blev så rädd, då hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
