Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nästefter tanten, som utgjorde förtruppen, kommo tvenne
ungdomliga, men därför icke så synnerligen graciösa gestal-
ter. Det var friherrinnan Silverspåres båda döttrar, Selma odi
Ebba, bleka, fina, nobla, genomskinliga fröknar med him-
melsblå ögon och silkeslent, askblont hår, vilket i lätta bucklor
stack fram under de svarta hattarna, vars gröna flor fläktade
kring deras kinder. Vid sidan av fröknarna red en av ortens
mindre notabiliteter, en kort, starkt byggd herre med ett ski-
nande ansikte, eldfärgade polisonger och dito hår. Det var
hovkamreraren herr Mathias Mathiasson Fuselberg, vars ge-
nealogi visserligen i största behändighet kunde vara gjord,
men den vi dock, av skyldig aktning för de sista personerna,
förbehålla oss att få spara till ett annat tillfälle. Hovkam-
rern red i smått lunk, för att hålla jämn skritt med de unga
damerna, vilka begagnade familjens vagnshästar, som natur-
ligtvis ansågos mycket för mer än blacken, men likväl av
ovana vid denna förlustelse icke visade sig stort äregirigare
om sitt anseende. Alla tre voro mest förtrogna med den
mediterande rörelsen framför plogen.
Tåget slöts av tvenne personer, dem vi synnerligen rekom-
mendera till läsarens uppmärksamhet, nämligen baron Karl
Silverspåre och Hortense Thorsén. På en korpsvart springare
av god ras, vilken utgjorde löjtnant Silverspåres hela väsent-
liga egendom, satt han själv i en ställning, som utvisade lika
mycken stolthet i det yttre som medfött naturligt behag och
ledighet. Baronen var omkring tjugufem år.
Hortense hade ännu icke fyllt sjutton år. I den första fäg-
ringens morgonglans, log hon emot livet liksom livet log emot
henne. Hennes mor hade full rätt, att kalla henne vacker.
Frisk purpurglöd täckte kinderna, och trotsigt leende svällde
de vackra läpparna under samtalet med hennes kavaljer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
