Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I en präktigt förgylld ram sågs en oljemålning, täckt med
ett grönt flor, som den unga damen hastigt drog undan.
— Nå, vad sägs om den här?
Med korslagda armar och spända blickar betraktade baro-
nen målningen. Det växlande uttrycket i hans anletsdrag för-
rådde ett plötsligt intryck.
— Är det icke härligt? utbrast Hortense otåligt... Nu
skall jag förklara alla dessa figurer. Det är en familjetavla,
som pappa fått sig tillsänd från sin ungdomsvän doktor Bund-
ler i M. Herr baron inser, att det där paret under skuggan
av kaprifoliehäcken är doktorn och hans ädla husfru. Konst-
nären har mästerligt förstått återgiva uttrycket av ljuv älsk-
lighet hos henne och uttrycket av kraft och human frimodig-
het hos honom. Men baronen ser ju ej på dem... Aha,
ögonen hava redan fastväxt vid den andra gruppen, som jag
ville gömma till sist. De bägge unga, manliga figurerna äro
doktorns ståtliga söner, och flickan där med änglahuvudet är
den förtjusande Hulda, doktorns enda dotter. Vad tycker ni
om en sådan gestalt, en sådan panna och sådana ögon...
säg, har ni någonsin sett maken? Aha, jag tror baron verk-
ligen blivit förhäxad... jag tror att ni ej hört ett enda ord
av allt vad jag sagt!
Nu ropade lagmanskan utifrån: — Hortense lilla ... Vart
har du tagit vägen... få vi ej serverat ?
— Kom, kom! ropade Hortense till sin följeslagare, men
då han icke gav akt på den vänliga inbjudningen, drog hon
honom utan krus i armen, ooh höjande sin välljudande röst,
sade hon litet förtretad: Men hör då ej baronen, att sällska-
pet väntar på sin limonad?
Långsamt, nästan mekaniskt, vände den unge mannen sin
blick från tavlan. Fullkomligt förvirrad frågade han: — Var
det limonad, min nådiga befallde?
-—■ Om ni täcktes tillåta mig en befallning, sade Hortense
litet spefullt, så blir det den, att ni ej smälter upp min vackra
grupp med ögonen! Härvid fällde hon blixtsnabbt floret ned
över tavlan och skyndade ut i yttre förmaket.
Baronen följde henne långsamt.
— Nej, ser man bara! yttrade tant Charlotte Antoinette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
