Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något icke ringare, än att den inträdande skulle nedkasta sig
på jorden oeh ödmjukt framstamma en bön om tillåtelse, att
få andas i närheten av ett så sublimt väsen.
Till en viss grad bragt ur min vanliga hållning genom de
skarpa, uthållande blickar, vilka mätte mig från topp till tå,
jämte den majestätiska rörelsen av ett huvud, iklätt en helt
majestätisk huvudbonad, bugade jag än en gång, emedan jag
svårligen kunde göra bättre, och yttrade därefter något, som
liknade en presentation av min personlighet samt ett par ord
om nöjet att, efter en lång och tråkig resa, få kasta ankar i
en behaglig hamn. /’ÄSSC
Men nu fick jag ett ögonkast, vilket tillräckligt lat m jj§
känna att den ton jag begagnat varit alltför familjffl^M®
utan att bevärdiga mig med ett välkomstord, yttrade’ÖBÉfös
nåd liksom svar på mitt vackra föredrag endast följande:
— Notarien har haft fult resväder!
Jag bugade mig för tredje gången och beklagade, att herr
lagmannen icke var hemma.
Plennes nåd värdigades nu med handen anvisa mig, att taga
plats på en stol vid kakelugnen samt yttrade vidare: •—■ Sedan
vi druckit te, vilket herrn i afton kommer att göra här uppe,
skall jungfrun visa vägen till de andra skrivarnas rum, så att
han där kan få sig någon förströelse.
Blodet steg mig i ansiktet... de andra skrivarnas rum och
benämningen han klingade högst oharmoniskt i mina öron.
— Om förlåtelse, fru lagmanska, sade jag uppstigande, jag
är icke anställd hos herr lagmannen såsom skrivare, utan så-
som medhjälpare vid tingsgöromålen, och...
— Lika mycket, avbröt hon hastigt, och den flämtande
andedräkten, den häftiga darrningen, varmed stickorna på
spetsremsan foro upp och ned, vittnade om att hennes sinnes-
rörelse ingalunda var mindre än min, lika mycket, jag har
den vanan, vilken jag också kommer att bibehålla, att benäm-
na alla herrarna vid min mans kansli såsom skrivare och gör
ingen skillnad emellan dem.
I detsamma lagmanskan slutat och jag åter satt mig, osä-
ker om vad jag borde företaga mig för att bringa min per-
sonlighet i något anseende hos min förnäma patronessa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
