Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fordra den enda upprättelse, jag kan giva henne, ty aldrig
blir jag nog låg att anse en sådan överflödig, därför att hon
icke tillhörde mitt stånd eller, ännu sämre, därför att för-
eningslänken brustit. Nej, lever ihon, förer oss ödet tillsam-
mans, är hon mig trogen så... Men jag har förut sagt dig
mina tankar i detta hänseende och jag upprepar dem nu en-
dast av den orsaken, att jag icke vill att du skall draga några
falska slutsatser av mina närvarande och blivande berättelser
om Hortense ...
Men detta var i sanning en bra lång avvikelse från äm-
net ... Sedan teet var borttaget, föreslog lagmanskan, vilken
litet återhämtat sig av den friska luften, att Hortense och
baronen skulle göra musik. De gingo, utan att låta bedja sig,
till instrumentet; men på lagmannens vridningar i soffhörnet
fann jag tydligt, att saken icke behagade honom.
— Spelar du något instrument, Gotthard? frågade han
hastigt.
— Ja, farbror, fiol hjälpligt... Dessutom blåser jag något
valthorn.
— Gott, min son, det gläder mig! Du skall då emellanåt
ackompanjera Hortense. Flöjt är ett instrument, vars kvinn-
liga toner jag en gång för alla icke kan fördraga.
Lagmannen slog med en viss vårdslös likgiltighet benen i
kors och knackade hörbart ur pipan.
Med en mörk rörelse lade baron Silverspåre flöjten på
pianot och fattade snart därefter sin mössa. Jag var icke i
stånd att för mig förklara detta förhållande, men den minst
skarpsinnige betraktare skulle hava funnit, att i lagmannens
väsende låg en grad av uppriktighet, som betydligt gick över
det kvantum, bildat folk tillåter sig mot varandra. Många
hemliga krafter röra sig och verka åt olika håll inom huset,
det är klart. En förstämning röntes nu i sinnena, vilken tilltog
i mån av den hastighet, varmed baron Silverspåre tillknäppte
sin bonjour. Lagmanskan skickade sin man en förebrående
blick, och Hortense gjorde sig något ärende fram till soffan,
för att rätt bedjande se sin far i ögonen. Jag vet ej om gubben
icke kunde motstå detta (jag skulle åtminstone icke ha gjort
det) eller om han verkligen kände med sig, att han föroläm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
