Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klockarens uppträdande. Sedan tog pastorn vid och predikade
väldeliga över den stora texten broderlig enighet och dem,
som se grandet i sin broders öga, men icke bjälken i sitt eget,
m. m. Hela föredraget slöts med vackra uppmaningar till do-
maren såväl som de särskilda parterna, att var och en måtte
taga sitt samvete först och främst till domstol, och ej falske-
ligen tyda lagens bud, där de kunde ses från mer än en sida.
Gudstjänsten hade dragit långt ut på tiden. Bönderna suc-
kade och pustade, nämndemännen hade sina händer andäktigt
sammanknäppta, skrivarestaten räknade otåligt minuterna på
klockan och kronofogden gäspade och överräknade i tankarna
huru många köpekontrakt, uppbud och inteckningar skulle
komma före innan klockan 7, då han såsom vanligt ville ha sitt
viraparti. Lagmannen själv satt där mild och ljus, men när
prästen sade amen, viskade han åter till Gotthard, vilken med
oförställd rörelse avhörde sin första tingspredikan: — Det
var för väl att vi hunnit så långt, ty jag hade ingen matlust
vid frukosten. Det är en ledsam vana som vår hederlige
kyrkoherde har, att predika en halvtimme längre än som är
nödvändigt.
Medan församlingen ännu är i kyrkan, kunna vi som hasti-
gast titta in i tingshuset, vilket ligger helt nära. I befallnings-
man Fuselbergs rum, till vänster om förstugan, gingo tre
personer i häftigt samtal upp och ned på golvet eller, rättare,
det var endast de tvenne som förde ordet, nämligen befall-
ningsmannen själv och baron Silverspåre... den tredje, hov-
kamreraren Mathias, höll sig litet på sidan om sin herr far
och intonerade endast efter omständigheterna de ord, denna
lade synnerlig vikt på, såsom: ”Tusan ock!” — ”åhå, åhå!”
— ”jo, jo!” — ”mjuka tjänare!” — ”radikalt omöjligt på
andra villkor”, m. m.
Nu hade några minuters tystnad inträtt, men herrarna fort-
foro att gå så taktmässigt upp och ned som det bäst övade
soldatled. Då stannade baronen tvärt på hälften av vandringen
emellan fönstret och dörren. — Herr befallningsman, yttrade
han, i en ton av våldsamt kvävd sinnesrörelse, är då varje
känsla av heder och rättsinnighet förvist från ert handlings-
sätt? Vill ni av låg hämndlystnad bringa en redan nog be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
