Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sakta och upprörd drog Herman sig tillbaka. Sedan följde
han sin vägvisare och inträdde snart i ett stort, rymligt och
svalt rum, där hans fars av sjukdomen vanställda kropp vi-
lade på sin bädd. Något litet på sidan om sängen stod en stor,
bekväm länstol, ur vilken doktor Bundlers kraftfulla gestalt
reste sig. Med sakta, men hastiga steg skyndade han emot den
hemkomne och slöt ynglingen till sitt bröst.
—• Gud vare lov att han lever! viskade Herman, i det han
böjde knä vid sin fars bädd. Han sover... Har medvetandet
återvänt ?
— Ja, men han är svag — han kommer sig icke.
Herman suckade djupt och böjde sitt huvud mot sängkan-
ten ... tvenne stora tårar föllo ned på faderns hand.
— Låt honom ännu slumra i ro min son, sade Bundler,
och sätt dig här bakom sparlakanet, så att icke lampskenet
faller på ditt ansikte! Om han vaknar, kunde den häftiga
rörelsen utan förberedelse mycket skada honom.
Herman lydde. Doktorn intog åter sin förra plats i länsto-
len, varefter ett tyst, men efterlängtat samtal tog sin början.
— Nå, bäste farbror, huru mår min kära, goda tant, och
huru mår Hulda? Vad jag brinner av längtan att se dem
båda... men vad jag bävar, här tryckte Hermans hand
häftigt den värderade fosterfaderns, vad jag bävar för den
tanken, vilken ofta vill tränga sig på mig och förstöra mitt
hopp om sällhet, att jag icke hos Hulda skall kunna uppväcka
en likartad känsla med den, vilken redan länge kommit mitt
eget hjärta att klappa.
— Åhå, ingen fara därmed! menade Bundler. Kärleken
gör dig för mycket blygsam. Dessutom har hon ju älskat dig
alltsedan hon börjat tänka... det går av sig självt.
— Ja, men farbror, jag begär väl något mera... Dock,
avbröt sig Herman, stunden är ej passande för ett sådant
meddelande... Hur är det med min styvmor ? Det blir ett
stort och kännbart slag att förlora en make, vars kärlek och
tålamod voro outtröttliga att överskyla hennes fel, att med
mildhet förlåta henne de många stunder, hennes oblida lynne
förskaffat honom.
— Ja, han var för svag i det hänseendet! sade doktorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
