Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes enda svar blev tårar .. . hon förmådde icke tala.
— Gråt icke, bad han varmt och mjukt, var lugn, jag skall
tiga! Frukta icke... du är mig alltför dyrbar att jag skulle
vilja draga fördel av denna stund. Han lade hennes huvud
sakta emot soffans dynor och bekämpande de lidelser, som
tumlade i hans bröst, lämnade han rummet.
Emellertid vandrade Herman fram och åter genom de
skuggrika gångarna i den gamla trädgården. Här, varest han
lekt som gosse, drömt som yngling, här kämpade nu mannen
med de stridiga makter, vilka växelvis härskade över hans
kraftfulla själ. Han kunde icke förmå sig att rycka hoppets
rot alldeles ur sitt hjärta. Tanken på den tröstlösa, tunga
framtida ensligheten förmådde honom att liksom dölja för
sig själv, att hans förnuft förenade sig med den oroliga
aningen i hans hjärta. •— Hon älskar mig icke, icke ännu!
Hon älskar kanske en annan... Nej nej, nej! mumlade han
otydligt. Jag måste ha ljus i detta mörker! utbrast han slut-
ligen. Jag skall rådgöra med tant Karolina... I morgon, i
morgon! sade han tystare och återvände till sitt hem.
Efter en evigt lång natt vaknade han följande morgon med
det beslut, han aftonen förut fattat. Vid tiden för doktorns
vanliga rond hos sina patienter begav han sig på väg.
Karolina var ensam. Hulda syntes icke, varken i salongen
eller förmaket.
Förmodligen låg i Hermans väsende något besynnerligt, då
han nalkades sin tant och bad om ett enskilt samtal, ty hon
betraktade honom med undran och frågade, hastigt överfallen
av en ängslande aning: — Du har väl ingen ledsam under-
rättelse från Gotthard, Herman?
— Jag har ingen underrättelse att lämna, min goda tant:
jag vill tvärtom inhämta sådana. Men säg mig först hur
Hulda mår?
-—• Bra... hon har gått ut en stund på morgonen, emedan,
som hon sade mig, en stark huvudvärk i går afton förmått
henne att gå tidigt till sängs. Jag kom ej hem förrän sent
och träffade henne icke då.
Herman förblev tyst några ögonblick. Därefter yttrade
han hastigt och med ansträngning: — Bästa tant, jag ber dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
