Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fars dörr gången utför till ett litet rum, där Lidner reside-
rade.
Hortense stannade utanför dörren och lyssnade om hon
skulle höra något annat ljud därinne än Lidners jämna, takt-
mässiga hostningar. Men allt var stilla. Nu gläntades försik-
tigt på dörren, och hon förvissade sig genast om att den
stackars enstöringen var ensam.
Han bugade sig djupt tacksam för hennes godhet och frå-
gade varmed han kunde vara till tjänst.
— Nå, gudskelov, att vi äntligen är där! sade hon och tog
ett litet paket ur förklädesfickan, Lidner fick många och långa
föreläsningar. Smickrad av Hortenses förtroende till hans
skicklighet och tystlåtenhet, lovade han punktlig lydnad; och
glad och snabb ilade Hortense tillbaka över den långa gången
uppför trapporna till sitt eget rum.
Men hennes glättiga sinnesstämning försvann på ögon-
blicket, då hon såg Selma sitta gråtande i ett hörn av soffan.
"Ack, huru bittert att icke äga något verkligt hem!” tänkte
den ömsinta Hortense och slöt Selma till sitt hjärta. Selma
blev lugnare, då hennes huvud vilade emot väninnans bröst.
Gör vi nu ett besök i notariens rum, så få vi se alla hans
målargrejor spridda kring bord och stolar. Själv står han
framför sitt nyligen fulländade verk, med uppvikna rock-
ärmar. Hans spända, förtjusta blick uttrycker vida mera än
konstnärsentusiasm över sitt lyckade arbete: den uttrycker
en ovedersäglig beundran för originalet. Målningen, bestämd
till julklapp åt lagmannen, var den nyss färdigblivna bilden
av Hortense.
— Hon är den skönaste, Gud skapat, sade Gotthard, men
tilläde strax därefter, något som varje älskare borde ihåg-
komma ... åtminstone i mina ögon, och Herman må predika
huru mycket han vill, så är det klart som dagen att mitt hjärta
aldrig undandrager sig den boja, det nu och alltid skall vara
stolt att bära. Men, och vid detta men drog Gotthard en suck,
vilken för några sekunder skymde glansen i hans ögon. Strax
därpå tilläde han sakta: Det är ju påtagligt att hon vill bli
glömd, liksom hon själv glömt, annars hade hon under tre år
låtit höra av sig ... Han for med handen över pannan för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
