Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela inflytandet av deras samfällda vältalighet förmå lag-
manskan att stanna kvar.
— Det är omöjligt, mina herrar! Jag har, för att icke bryta
laget, suttit över min förmåga. Jag skulle svimma, om jag
längre förbleve härinne.
Med det felslagna hoppets förtvivlade uttryck möttes has-
tigt Gotthards och Hortenses ögon. Ett par närasittande fruar
erbjödo lagmanskan vänligen att taga hand om de unga da-
merna, men till detta förslag ville Gotthard icke lägga ett ord.
Han insåg, att med lagmanskans infall var hela balens glädje
förstörd och fattade lika lätt orsaken till den aldrig förut vi-
sade nåden, varmed hans patronessa bevärdigade honom, då
hon tog hans arm och, högtidligen hälsande till höger och
vänster, vandrade utför danssalen till det för dem bestämda
rummet, där hon genast ville gå till sängs.
Gotthard fick ej tala ett ord med Hortense och harmfull
återvände han till sällskapet, för att vidare uppfylla sin plikt
som värd, vilket nu gick ganska trögt... Lagmannen, som
satt vid sitt spelbord långt därifrån, anade intet om sin gunst-
lings missöde, förrän omkring klockan halv 2, då man skulle
supera. — Var har du våra fruntimmer ? frågade han Gotthard
gladlynt och blickade undrande omkring i salen.
■—• Tant gick redan klockan 11! svarade vår hjälte med ett
uttryck av fullkomlig missbelåtenhet. Vårt övertalande var
alldeles fåfängt.
— Din narr, du skulle blott sagt till mig! yttrade lagman-
nen, som högst förargad över denna sin hustrus nyck gärna
hade förekommit den eller åtminstone tillintetgjort ändamå-
let genom sitt utslag, att Hortense skulle stanna kvar.
— Ah, jag kunde väl ej springa ifrån henne, då hon redan
stod med schalen på och störa farbror vid spelbordet. Detta
hade för evig tid satt mig i onåd.
— Sant, min gosse, du kunde ej handla annorlunda! Men
vi skola väl också ha en bal, så litet jag än favoriserar det
bråket, och då får det tagas igen, som nu blivit försummat.
Något uppklarnad, hastade den upptagne värden till sina
plikter. Och först klockan 7 på morgonen fick han, trött och
utledsen, kasta sig på en soffa för att vila något...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
