Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— En obetydlighet! försäkrade Gotthard, men huru det
var, hindrade honom denna obetydlighet att vidare sköta töm-
marna. Och således blev gossen, som stått bakpå andra slä-
den, befalld att övertaga körsvensämbetet, vilket icke litet
förtröt Gotthard, som ämnat vida bättre begagna den senare
än den förra delen av vägen. Nu såg han sig föranlåten av
det besvärliga vittnet att inskränka sig till vanligt tal, likväl
med en och annan häntydning, ofattlig för åhöraren.
— Säg mig nu uppriktigt om er arm gör mycket ont...
tror ni att den kommit ur led?
—’ Jag tror det, men vi skola låta draga den rätt igen, och
den smärtan är ett lappri, jämförd med förtreten att hava
burit mig så oskickligt åt... Ni vill säkert aldrig mera an-
förtro er åt min vård?
— Det vore högst orättvist av mig! svarade Hortense
leende. Dessutom, om jag icke genom min pratsjuka narrat
häradshövdingen att tala ...
— Nej, säg icke det! Jag var redan, då’ni började, alldeles
yr i huvudet av tankar.
En varm glöd göt sitt skimmer över Hortenses redan förut
av kylan färgade kinder. Hon teg, och sedan tego bägge.
Efter hemkomsten till lagmansgården blev ett förskräck-
ligt alarm över den timade händelsen. Lagmanskan visste re-
dan förut att detta skulle bli slutet, och Hortense, som likväl
var alldeles oskyldig, hade aldrig fått så många snubbor av
mamma som under den därpå följande kvarten.
Emellertid befann sig Gotthard på sina rum, där lagmannen
själv var tillstädes, medan armen drogs i led. Den baddades
sedan oavbrutet med kallt vatten. Detta oaktat tilltogo plå-
gorna och svullnaden betydligt, och vår häradshövding kunde
icke gå ned till middagen, vilket likväl var en lycka, ty den
blev högst orolig genom lagmanskans vassa utfall åt alla håll.
Fru Thorsén var i dag vid utmärkt dåligt lynne och kunde
icke nog förtreta sig över att hon gjort den dumma resan till
den dumma balen. När man slutligen steg upp från bordet,
gick hon in i sin sängkammare, för att under en middagslur
övertänka vad utväg hon fördelaktigast kunde begagna för
att inskärpa en smula förnuft hos sin man. Begrundande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
