- Project Runeberg -  Fosterbröderna /
158

(1942) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Trettionde kapitlet

Hästar om två timmar! befallde lagman Thorsén med
sin basröst, då han på tröskeln emellan gästgivarstu-
gan och gästkammaren vände sig om till värden, för
att med ett slutligt upprepande giva kraft åt sin begäran.

— Intressant trakt, men dåliga inrättningar, gement dåliga
inrättningar! sade lagmannen, i det han slog sig ned i en
gammal länstol. Jag ångrar att jag fick detta infall... min
själ gör jag inte så.

— Ja, nog hade det varit trevligare att ifrån Strömstad
resa in och bese Fredrikshald, anmärkte Hortense, än att
först besöka Norge.

— Emellertid, tilläde han, sedan betjänten hjälpt honom
ur syrtuten i morgonrocken och därefter på en vink lämnat
rummet, vet jag icke vad detta är för angelägenheter att av-
handla, när vi ha viktigare för hand. Bär hit min pipa och
min tobakspung, Hortense... sedan kan du promenera en
liten stund, min dotter! Jag skall tala ensam... Lagmannen
utsade icke meningen, men vår bekymrade borgmästare, som
hoppats slippa ett sådant mål för andra, nödgades nu själv
stå inför rätta.

— Allt klart! sade lagmannen, men icke en skugga av den
glade, levnadsfriske ynglingen igenkände han i Gotthards
drag. Han var blek, och osäker var den blick, som mötte den
väntande.

— Jag hör! återtog lagmannen med verklig domaremin.
Han böjde sig något tillbaka i länstolen och drog långa drag
ur pipan.

Djupt hämtande andan, förtäljde Gotthard nu om sin ung-
doms förvillelse, sin första kärlek, sitt kval, sin ånger och
sin slutliga glömska av henne, som varit föremålet därför.
Han omtalade vad Herman gjort för honom och erkände
klokheten av dennes råd, att icke binda sin tro genom eder.
Därpå följde Heddas försvinnande, hans först ivriga och se-
dan allt lamare efterspaningar och slutligen hans ankomst till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostbro/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free