Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med den djupaste rörelse hade Herman hört baronens fri-
villiga och ädelmodiga meddelande. Han uppskattade det till
sitt fulla värde, icke allenast därför att det skingrade det töc-
ken, som omgivit hans själ under dessa dagar, utan framför
allt av den orsak, att det lämnade ett avgörande vitsord om
finheten av Karls omdömesförmåga, ädelheten i hans sinne
och hjärta.
Då vår unge doktor kom hem, uppsökte han genast sin fäst-
mö. Hon befann sig i sitt eget rum. Han öppnade dörren och
såg Hulda ensam. Hon stod i en djupt lutad ställning, stöd-
jande sig emot kakelugnskanten. Herman flög fram och blev
med bestörtning, ja, med dödlig ångest, varse blodfläckar på
hennes näsduk.
— Gud, vad är detta? utbrast han, tog den bleka flickan i
sina armar och bar henne till soffan. Min älskade, vad har
hänt, har jag ...
Med en blick, som uppenbarade den innerligaste kärlek,
vilken någonsin brunnit i en mans hjärta, betraktade han
henne, som låg lutad mot hans bröst.
— Min älskade Herman, svarade Hulda, frukta icke! Det
har varit så flera gånger förrän du kom hem, och pappa säger
att det icke alls är farligt... O, se då ej så bedrövad ut!
Tigande tryckte Herman henne i sina armar.
*
— Var är ni allesammans? Herman, Hulda, Karolina!
ljöd Bundlers basröst genom huset med ett långt djupare ut-
tryck än vanligt. Var är ni? Kom hit! Här äro nyheter som
göra mig tokig.
Karolina var redan i salongen, och Herman, med armen
lindad omkring Hulda, vilken darrande smög sig intill honom,
hastade också dit.
— Nu hörs det då att pappa är riktigt utom sig! sade
Hulda. Jag begriper icke vad det kan vara. Men härom
skulle ingen länge sväva i ovisshet, ty så snart doktorn fick
se dem alla, utbrast han, under det han ivrigt viftade med ett
stort brev: — Ja, det är min själ vackra historier... men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
