Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, visst, dit skall jag.
— Varför nämnde ni inte det, när vi for förbi vägskälet?
Skogeborg ligger en styv mil tillbaka på andra sidan kleven.
— Fördömda tankspriddhet! mumlade Gotthard. Högt sade
han: Jag har misstagit mig om vägen... låt oss vända om!
Drickspengar ska icke fattas.
”Den där är nu väl spritt galen!” tänkte skjutsbonden,
när vagnen vände.
Klockan var omkring 7 på aftonen, då de höga fönstren
på Skogeborg, glimmande mot solstrålarna, mötte Gotthards
blick.
Den gamle Klinting stod på trappan, för att välkomna den
främmande, men djupt rynkades hans panna, då han igen-
kände sin gäst. Knappt besvarande Gotthards vänliga häls-
ning, frågade han strävt: — Nå, vad för er åter hit?
— Tillåt, herr Klinting, svarade Gotthard sakta, att jag
för denna natt får taga er gästfrihet i anspråk, så ska vi
snart komma till en nöjaktig förklaring, ty jag hoppas ni är
övertygad att jag icke djärvts taga mig friheten att ånyo
besöka er, om jag ej gjort det med avsikt att söka jämna
alla svåra förhållanden.
— Nog förstår ni att lägga edi’a ord, hör jag! yttrade den
gamle, men rösten var nu icke så sträv som då han först
talade. Ni skall få gästa på Skogeborg över natten. Min
brorsdotter är icke hemma, och det lyster mig att hålla en
rävst med er.
Hästarna blevo frånspända, sakerna buros upp i bygg-
ningen och vagnen sattes in i skjulet. Sedan allt detta var
bestyrt, förde värden sin gäst till salen och lät frambära pipor
jämte en butelj med glas.
— Förrän vi tömma välkomstbägaren och innan vi gå ett
steg vidare, så säg mig ärligt ert ärende! yttrade Klinting.
— Att fria till Hedda. Min förbindelse med lagman Thor-
séns dotter är bruten, och i samma stund ansåg jag mig lika
mycket av böjelse som helig plikt förbunden att erbjuda
Hedda min hand.
— Ett gammalt ordspråk säger: ”Bättre sent än aldrig!”
menade Klinting. Nu skola vi dricka ett glas för den lyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
