Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Låt oss lämna dem ensamma! viskade Herman till sin
fosterfader. Jag har något enskilt att nämna.
De följdes åt till Bundlers arbetsrum.
— Du har rätt, Herman! Och bort måste han, det är klart.
Ty det är fåfängt att hoppas att ej orsaken till hans brutna
förlovning blir känd ... Men vad var det du ville säga mig?
— Att jag ämnar följa Gotthard.
— Vad för slag... följa med honom? Är du tokig! Ha
vi nu icke sorg och oreda nog förut, utan att också du blir
kollrig... Vad tänker du att Hulda skulle säga om denna nya
alldeles obefogade skilsmässa? Akta dig, Herman! Vi äro
båda läkare, men du som älskare kan icke äga min klarsynt-
het. Kom ihåg mina ord: hennes kroppsbyggnad är ytterst
ömtålig... många hjärtekval tål hon ej, förrän rosen faller
från stängeln, odh då, då ...
Doktorn slöt ej meningen, men på ryckningarna i hans
läppar såg man att det var djup rörelse som hindrade honom
att fortfara.
— Jag har sett allt, min far, inföll Herman, och jag har
sett än mera! Detta onda, som stundom smärtar henne, för
vilket hon ej själv vet något namn ... det kommer ur hjärtats
djup. Det är sorgen över att ha nödgats avsäga sig sin första
kärleks korta dröm.
— Ah, förb... dumt prat! Hon älskar dig och ingen an-
nan. Det behövs ju blott vanlig skarpsynthet för att inse det.
Låt mig aldrig mera höra de där dumheterna!
-—-Nå, jag kan tiga, men vid mitt hjärta skall hon icke
förtvina.
— Vad vill det säga... du ämnar väl icke slå upp heller ?
— Jag ämnar, svarade Herman med behärskning och all-
var, grundlägga hennes lycka på det sätt, jag anser den bäst
tryggad, men härtill behövs framför allt hennes faders bi-
träde. Bägge älska vi henne för högt, för mj^cket oegennyttigt
att därvid tänka på oss själva. Så är det åtminstone med
mig. Bör icke då en fars kärlek kunna vara lika så för-
sakande som fästmannens?
— Vart vill du hän? Tala ut... Jag må bli hängd, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
