Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort kunna vänta sig en annan belöning för en vandel utan
fläck, en heder och grannlagenhet, som söker sin like ... Hur
snart kan du erhålla permission, min stackars Herman?
— Huru snart? Jag vet icke ännu! Om åtta eller fjorton da-
gar ... Men vi skola ej avbida den tiden här ... Hur fort kan
det låta ordna sig för Gotthard i avseende på hans härvaran-
de tjänstebefattning? Herman talade i en onaturligt lugn ton.
—- Från sin befattning, sade han, då han såg att Herman
fäste vikt vid svaret, är Gotthard snart. Det skall jag anmäla
i morgon på rådhuset. Borgmästarsysslan stryker naturligt-
vis i skrinet, men, i Guds namn, när så många andra dyrbara
förhoppningar gå i kvav, må också den gå.
— Vi kunna då vara resfärdiga i morgon afton! återtog
Herman. I W. vilja vi invänta min avskedsansökning: per-
mission gör jag icke med ... den blir för långvarig... Men
låt mig se, klockan är nu n ... Jag kan hinna tala med ba-
ronen före middagen... då är jag tillbaka. Men säg icke ett
ord åt Hulda, jag ber, icke ett ord! Det måste vara jag själv
som varsamt bereder henne på övergången. Tyvärr kan icke
heller sällheten bliva fri från smärta. Jag vill spara detta
sista verk för eftermiddagen, och sedan är jag resfärdig! Han
tryckte fosterfaderns hand och lämnade rummet.
— Och honom, den starke, den självuppoffrande, högsinte
ynglingen, skall jag icke få kalla son!-sade doktorn. Till en
främling, en människa, som jag varken älskar eller kan älska,
skall jag överlämna min dyrbaraste skatt... O, de kvinnorna,
de kvinnorna! Jag säger ingenting, Gotthard, ty min själ är
djupt slagen, men kan Hulda bli lycklig, då hennes jordiska
sällhet köpes på bekostnad av Hermans lugn. .. vad menar
du, Gotthard?
— Jag menar och är övertygad om detsamma, ehuru jag,
näst Herman, anser Karl för den värdigaste att bliva min
faders son. Pappa skall själv lära känna och högakta honom.
— Allt väl, men Hermans plats kan ingen annan erhålla
annat än till namnet.
— Nej, tyvärr... Dock, Gud styre allt till det bästa!
— Ja, Gud styre allt till det bästa... Här lär väl bli en
afton, så herran sig förbarme!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
