Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hans sinnesförfattning är orsaken därtill. Hans resa
har öppnat ett hav av bekymmer för honom, och det minst
bittra torde icke vara att familjen Thorsén brutit.
•—• Vad! Är hans förlovning med Hortense upplöst?
— Ja, och han rustar sig nu till en utländsk resa... tro-
ligen lämnar han staden redan i morgon.
— I sanning, många och viktiga nyheter och högst sorg-
liga ! Det skulle vara mindre grannlaga att efterfråga de när-
mare orsakerna till denna omstörtning. . . Förmodligen får
jag det nöjet att se Gotthard före hans avresa? Han må väl
icke vilja lämna M. för så lång tid utan att åtminstone säga
ett avskedsord åt den, som skulle skatta sig lycklig att kunna
göra en sådan tur som han nu ämnar företaga.
— Herrarna träffas helt säkert dessförinnan! Även jag är
sinnad att följa Gotthards exempel och reser troligen på
samma gång.
— Herr doktorn? Nå, det var besynnerligt! Jag trodde ...
jag menar att jag hört det ni ämnade fira ert bröllop i höst.
— Ja, jag ämnade.
Baron Karl skiftade ofta färg under loppet av samtalet,
men vid de sista orden steg blodet med våldsam häftighet åt
ansiktet. Knappt begripligt framstammade han: — Blir då
icke heller det av?
— Troligen icke!
En pinsam tystnad inträdde. Bägges ögon voro riktade mot
golvet, bägges hjärtan klappade med stormiga slag.
— Jag har ett ärende, återtog slutligen Herman med märk-
bart förändrad röst, och vars beskaffenhet är av det mest
ömtåliga slag. Likväl fordrar tiden, ävensom vissa förhållan-
den, ett avsteg från grannlagenheten . .. Tillåter herr baron
att jag får tala utan omsvep?
Karl, bokstavligen talat, ur stånd att giva sin förundran
luft i ord, böjde endast på huvudet.
— Ni älskar ännu föremålet för er korta dröm... ni har
själv sagt mig att Hulda är er dyrbar, att den känsla, hon
väckt i ert hjärta, icke skall försvinna, förrän med livet.
— Det är så! svarade Karl sakta.
— Nåväl, det hon känner för er är säkert gynnsamt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
