Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jo, sedan du slutligen fått Hortense därhän att hon,
med den liknöjdhet hon visat för varje friare efter brytningen
av hennes första förlovning, förklarade att det vore henne
likgiltigt vilken du utsåg, ifall hon nödvändigt måste gifta
sig. Då sade även jag, uttråkad, utledsen och längtande efter
ro: ”Låt så vara, om du själv vill!” Men de orden borde jag
aldrig yttrat, skall jag heller aldrig förlåta mig: de ha sedan
förefallit mig som sista penndraget på en dom över liv och
död.
— Min gode Thorsén, jag förstår rätt väl varifrån alla
de där skruplerna härleda sig... Brevet, som du i går emot-
tog från M., har förstämt dig.
— Icke just det... snarare har det uppfriskat mig. Min
gamle vän, doktorn, skriver att senaste brevet från Gotthard
meddelar att de unga männen återkomma i höst. Båda längta
nu till fädernejorden; och baronen, vars hälsa skenbart upp-
livats under de tvenne första åren, har under det innevarande
åter Iblivit så svag att det är ett skäl mera varför de vilja
hamna i hemmet, innan den arma själen hamnar i ett ännu
okänt land. Nå nå, den resturen har för övrigt varat länge
nog. I höst blir det jämnt tre år, sedan de lämnade Sverige,
och Gud vet huru innerligt jag längtar att sluta Gotthard
till mitt hjärta. Får han icke borgmästarsysslan, vilken ännu
förestås av en rådman, ty den gamle borgmästaren sjunger
ständigt på sista versen, fast den icke tager slut, så står ho-
nom Forshälla öppet, och jag skall då för den glädjen att få
ha honom hos mig ställa så till, att han erhåller förordnande
att förestå domsagan i vinter.
— Vad hör jag, han, den, den... det skulle du vilja? Jag
tycker din egen måg vore därtill närmast.
— Bah, sådant förstår du ej heller. Han skulle sköta den
vida sämre, än om jag kunde sätta Lidner därtill...
Lagman Thorsén drog en djup suck, sköt pipan ifrån sig
och lät huvudet nedsjunka emot bröstet. Han var numera ej
alltid den starke, kraftfulle man, han fordom varit. Sorgen
över förlusten av hans gladaste förhoppningar, i förening med
podagern och hans hustrus fåfänga och smågnat, vilka bägge
egenskaper i betydlig mån tilltagit sedan hon vid uppstån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
