Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorg! Hon kan endast ha få dagar övriga att njuta av jordisk
glädje.
De gingo till andra sidan av byggnaden. Klinting öppnade
dörren till ett litet förmak. — Dessa rum äro hennes! vis-
kade han. Jag vill lämna er ensamma här, så att ni får tala
ostört med varandra! Han tecknade på den mittemot halv-
slutna dörren och gick långsamt tillbaka genom den han
inträtt.
Hortense stod några ögonblick stilla vid sängkammarens
tröskel, för att hämta sig: hennes rörelse var så djup och
mångfaldig, att hon våldsamt pressade händerna emot hjärtat
för att liksom hämma dess häftiga slag. Slutligen sköt hon
upp dörren och trädde över tröskeln.
Under de sista månaderna hade Hedda sällan lämnat säng-
en, och för varje sol, som gick ned, höjdes hennes blick mera
förtröstansfullt till världarnas skapare... hon visste att det
led.
Vit som en lilja låg hon, då Hortense inträdde, lutad mot
dynorna. Hortense snyftade högt och böjde sig, ur stånd att
tala för rörelse, ned över den bleka lidande, på vars panna
hennes tårar föllo.
— O Hedda, Hedda, du går bort, jag ser det, viskade
slutligen Hortense. Stackars, stackars Gotthard! Hennes tårar
fördubblades.
— Ja, nog skall han sörja, svarade Hedda milt, men icke
så som i forna dagar. Han har nu blivit prövad. Han har lärt
sig att bära mycket. På min förlust har han redan länge varit
beredd, men det gavs en annan ... Heddas blick vilade med ett
sorgset och dock kärleksfullt uttryck på Hortense.
Smekande strök Hedda med sin avmagrade hand över den
unga fruns brännande panna. — Goda Hortense, outsägligt
har jag längtat att en gång få tala med dig... Hur länge får
jag behålla dig?
— Jag vet ej, Hedda, men jag skall försöka övertala
Westelli att göra sin tur till Norge ensam. Jag hoppas han icke
nekar mig att få bli kvar hos dig några dagar ...
Kammar junkaren, bevekt av sin frus böner, gav efter, och
följande morgon reste han ensam för att efter en vecka åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
