Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bar hennes förlust med förnuft, det veta vi ju av hans brev.
De båda voro så innerligt försonade... det är en tröst för
honom, vilken innebär mycket... Frid med henne!
•—• Du höll av Hedda som en verklig bror! anmärkte Hulda.
Likväl tycker jag mig alltid förstå, sedan du lärde känna
Hortense, att hon, efter din tanke, skulle passat Gotthard
bättre.
— Ja, Hulda, jag är övertygad därom!
— Arma älskade Hortense! suckade Hulda. Hon hoppades
ej mer på någon lycka, och blev sedan så liknöjd och liksom
slagen till jorden av moderns eviga gnat, att hon lät behandla
sig som ett viljelöst barn... Med lagmannen lär det, efter
skilsmässan från hans gunstling, Gotthard, gått ungefär på
samma sätt. Likväl skall han nu vara högst missbelåten med
sin måg; och de stannade icke kvar mer än en månad på
Forshälla, under vilken tid Hortense ständigt gick såsom
medlarinna emellan alla parterna för att skydda husfriden.
—■ Huru i all världen vet du allt detta, min älskling?
— Friherrinnan Adlerbranth, som var hos mig i går, hade
nyligen haft brev från en av sina bekanta där på orten. Upp-
lysningarna äro tillförlitliga... Men nu hör jag steg i salen.
Kom, Herman ... det är visst pappa och mamma!
Men så var det ej. De främmande voro ett äldre fruntimmer,
med ett magert, redan skrynkligt ansikte, på vilket bekymmer
och sjuklighet tryckt sin stämpel, och en ung herre av ett högst
inbilskt, men något medtaget utseende. Hans klädsel förrådde
en beräknad fåfänga och hans hållning och väsende ett avgjort
tycke för teatereffekt. Det var tant Elfrida och hennes son
Ludvig, sedan nära två år grosshandlare i M. och disponent
för sin mors hus liksom hennes person.
Snart ökade doktor Bundler och hans fru familjekretsen.
Den lille Eberhard, dagens hjälte, hade vaknat, sprang stoj-
ande ur den enas famn till den andras. Allt var liv och glädje,
ty på alla läppar svävade de orden: ■—• Om några dagar kan
kapten Mullers skonert vara hemma! Endast på Adlerbranths
väntade man ännu.
—• Jag skall skicka dit och låta höra åt! sade Hulda. Men
då hon öppnade tamburdörren, bävade hon med ett häftigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
